Efter att under V.29 först ha spelat världens största ungdomsturnering (Gothia Cup) på hemmaplan i 18-årsklassen med blandade resultat (1-1-1 i gruppen och sen ut i b-slutspel första matchen) var det under v.30 dags för världens näst största (?) ungdomsturnering, Dana Cup, i Hjörring (cirka 40 min nordväst från Fredrikshamn) i 17-årsklassen.
I över 10 års tid har juniorlaget åkt på Dana Cup under GFFs regi (men som gemensamt juniorlag), men nu var det första gången(?) Azalea ställde upp med ett eget i 17-årsklassen och även första turneringen sedan innan pandemin då man åkte med ett lag från föreningen. Både 09 och 10-gruppen som utgör 98 % av laget har på grund av olika anledningar (pandemi, ledarbrist, små grupper mm) varit på väldigt få cuper (eller läger) överhuvudtaget, och knappt några utanför Göteborg med övernattning, så det var en ny erfarenhet för de 19 spelare som utgjorde truppen.
Så på måndag morgon var det många förväntansfulla och taggade spelare som samlades, färjan avklarades utan några större besvär innan vi via buss kördes till Höjene skola där vi bodde precis vid planerna i ett klassrum. På tisdagen sen var det dags för de första matcherna, och vi hade även turen att få en femlagsgrupp vilket betydde en gruppspelsmatch mer jämfört med de andra. Och man kan inte säga annat än att det blev en drömstart, redan efter tre minuter tog Azalea ledningen och efter tio stod det 3-0 och med en motståndare utvisad. 6-0 blev det till slut mot Vrå/Börglum från närområdet innan det var tillbaka till skolan för att ladda för nästa match.
Tisdagens andra match var mot Egersund på det nya konstgräset vid skolan där vi bodde och där gjorde vi nog den bästa insats vi tränare sett från laget. Egersunds a-lag spelar i motsvarande Superettan så det var ett otroligt välskolat akademilag vi mötte som nog hade stora förväntningar att gå långt i turneringen. Men även i denna match tar vi en relativt tidig ledning när Dezmond sätter den i bortre krysset på en kort hörnvariant och därefter försvarar vi oss på ett otroligt sätt och frustrerar motståndarna som trots stort bollinnehav inte hotar mot Harry (inlånad från P11) i kassen. Andra raka nollan och andra segern gav ett väldigt bra utgångsläge inför onsdagens matcher.
Där börjar vi mot att spela 0-0 mot ett Mexikanst lag (Italia FC) i en väldigt tuff match med mycket tjuvknep från deras sida, vi lyckas dock hålla oss kalla och provoceras inte, och ska även vinna matchen utifrån de chanser som skapas, men det gav ändå ett bra utgångsläge att bli gruppetta inför sista matchen.
Även i sista matchen mot Hakadal (från Norge) är Azalea hetast inledningsvis och har dödat matchen efter en kvart med 3-0, därefter slappnas det av lite väl mycket när allt är klart, men man lyckas ändå hålla nollan även här och även göra ett fjärde mål. Facit efter gruppspelet, 3-1-0 och 11-0 i målskillnad och garanterat ett av de 16 bästa lagen.
På torsdagen sen var det dags för slutspel, och motståndarna var Lillehammer FK (från Norge) som tidigare på morgonen besegrat ett franskt lag efter straffar. Tyvärr märks ovanan av cuper och matcher när det gäller något av, och Azalea ser redan på uppvärmningen något ofokuserade ut. Och när man spelar matcher mot den här nivån av motstånd så gäller det att alla spelar på personbästa som vi lyckades med mot Egersund, men så blev tyvärr inte fallet. I princip redan på avspark gör de mål där deras vänsterytter står för en fin prestation och kommer runt på kanten och hittar in till en fri spelare. Därefter följer ytterligare 10 mardrömsminuter där de utnyttjar sin fysiska överlägsenhet (5/11 i startelvan var underåriga) på fasta och trycker in två mål till. Därefter reducerar Arthur på en straff som Adam och Musa fixat fram, men ganska snart efter står vi för ett individuellt misstag som de straffar oss stenhårt på och kan göra 4-1. Halvleken sen blir mer jämn men när första blåses av kan vi nog säga att det är bland de sämre halvlekarna som gjorts i år. I andra sen så blir det betydligt jämnare, och det skapas även några halvchanser så att man åtminstone kan gå ur matchen med lite högre huvud.
Otroligt tungt såklart att åka ut efter en match, när man gjort ett så fint gruppspel, och kanske framförallt att vi inte gav oss själva chansen i denna matchen och resten av turneringen att visa att man kunde störa alla lag i åldersklassen.
Men turneringen är ju inte bara fotboll, utan minst lika mycket handlar om det man gör tillsammans utanför plan, både till matcherna där man spelar musik på bussen, till klassrummet där man sover ihop, på skolgården där det spelades både gris, fotbollstennis och strandfotboll och såklart discot där man får chansen att träffa ungdomar från andra lag och länder. Så det saknades inte saker att göra efter att vi åkt ut, och på fredagen hann vi även med en utflykt till Hirtshals för en gemensam middag och sen bad för de fyra galningar (där inräknad undertecknad) som trotsade väder och vind.
På lördagen sen var det resa tillbaka med Stena-färjan, och den avklarades utan problem med en i princip samlad trupp som hängde och spelade musik resan igenom.
Med någon dags betänkande kan vi se tillbaka på en otroligt bra genomförd turnering, framförallt då man bara behöver gå tillbaka två-tre år då både P09 och P10 hade det enormt tufft i sina serier, och nu spelar man a-slutspel.
Vi är enda laget som slår Egersund (vinnare av b-finalen), och enda laget som gör mål i slutspelet mot Lillehammer, som vann turneringen.
Till slut så vill vi såklart tacka alla som stöttat oss hemifrån och på plats, framförallt till Masthuggets P13-lag som var och kollade på våra matcher och hjälpte till att sätta Majorna/Linné på kartan med ramsor, musik och stöd! Ett är säkert, vi kommer tillbaka nästa år, förhoppningsvis med fler lag från föreningen.
/Rasmus Linderås, Lagledare
