Vi är ett trevligt gäng som håller till på Majvallen och övre halvan av div 5. Stommen är spelare från de egna leden men vi har även spelare utifrån. Har ni frågor om provträning eller annat är det bara att hör av sig till huvudtränare Lahod Malke (mail lahod.malke@yahoo.com) eller lagansvarig Rasmus Linderås (mob 0709281195 eller mail rasmuslinderas@gmail.com).

Azalea fortsatte sin derbyvecka med att möta nya hyresvärden Argo (efter att man flyttat ut från GFF-gården hyr kansliet nu in sig i Argos klubbstuga) med att ta seger 2/2, och man har nu chansen att bli Majornas tredje bästa lag om man även slår Pushers på söndag.

Sedan seriepremiären för två veckor sedan där man fick med sig ett kryss mot ett svårspelat Valhalla på bortaplan var det till slut dags för säsongens andra match. Detta då det tilltänkta derbyt mot Pushers flyttades på grund av spelarbrist hos motståndarna från lördag 11/4 till söndag 19/4. Däremellan hade de orangea dock hunnit med en meriterande och stabil seger mot just nämnda Pushers (i b-lagsserien) förra tisdagen samt två helplansträningar med över 20 personer tillgängliga.

Så det fanns gott om spelare att välja från, något man inte varit bortskämd med senaste säsongerna och det var väl ett hyfsat ordinarie som kunde ställas upp, må så vara att några precis var tillbaka efter att ha varit bortresta under påsken.

I startelvan var försvaret i stort intakt, Anton, Kappe och Linus var kvar sen senast med Elias längst bak, men Matteo utgick och ersattes av a-lagsdebutant och nyförvärv (William) Guse. Mittfältet var också samma som i de flesta matcher med Leon, Liam och Elliot och framåt var det fortsatt Axel, Emil och till denna match Felix. Bänken utgjordes av premiärmålskytten Tomas, nyförvärvet Elliot, formstarka (Sigge) DH, Fredrik och a-lagsdebuterande 16-åringen Musa från de egna leden. För dagen var prick halva truppen från den egna ungdom/juniorverksamheten.

Matchen började väl som man kunde förvänta sig, Azalea har mycket boll och spelar med rätt stort tålamod, men så länge man inte går framåt bryr sig Argo inte så mycket om det. Och som det ofta blir när man spelar på det sättet kommer det till slut en felpass eller ett dåligt beslut hos laget med boll, vilket även sker här och då är Argo rätt skickliga på att ställa om och komma till lägen. Det skapas väl inga jättelägen, utan precis som det hör till ett derby så smälls det ordentligt, vilket Azalea ändå hanterar rätt bra och inte blir provocerade att göra efterslängar eller tappa fokus. Tappa fokus gör man dock efter cirka halvtimmen spelad när Argo tillåts komma runt på kanten, slå den mot halvmånen där deras mittfältare fyller på bra och rätt ostört får skjuta ett kanonskott som går ribba in.

Azalea repade dock mod och började trycka på mer och mer utan att det uppstod några jättelägen, det gör det inte heller för Argo vad jag kan minnas, några hörnor blir farliga men inget mer än så. Och 5 min senare, några minuter före paus kommer kvitteringen, Leon (tror jag det var) driver upp med bollen, släpper ut den mot kanten där Liam hittat en fri yta och hittar i sidled/lite bakåt till Emil som säkert placerar in 1-1. Hans första mål för laget. 1-1 står sig också halvleken ut, en halvlek som nog båda lagen var ok nöjda med. 

I andra fortsätter det på liknande sätt, mycket kamp, en del farliga omställningar för båda lagen och två lag som verkligen ville vinna. Azalea börjar göra många byten för att få in energi och ännu mer offensiv kraft samtidigt som några i Argo börjar mattas av med orken utan att för den sakens skull vara ofarliga i omställningarna. Azalea kommer upp ett antal gånger där Musa med sin snabbhet tar sig förbi sin back och skjuter två bra skott som precis går utanför, och det är 1-2 inspel som är väldigt bra men där ingen Azaleaspelare hinner fram för att få en tå på bollen. Argo har två väldigt farliga chanser, en där man kommer ner mot kortlinjen i straffområdet och får in någon form av lobb som Elias petar till och Anton kan brösta den till honom på mållinjen. Och en hörna som på något sätt räddas på mållinjen.

Men som det är i fotboll så är det små marginaler och som man säger så har bra lag tur. För två år sedan vann Azalea varenda match med uddamålet medan man förra våren förlorade alla dessa jämna matcher. Argo har inte haft med marginalerna med sig hittills och så inte heller denna gång, för med ca 10 kvar driver Elliot fram bollen, blir nedyxad men får fram den till Musa som med en säker pass hittar in till DH som drar på skott från ca 20 m som tar i en motståndarrygg (?) och åker 15 meter (känns det som) upp i luften och retsamt seglar in bakom en chanslös och förvånad målvakt. Resten av matchen har Azalea bestämt sig för att det ska bli seger och man lyckas reda till slut reda ut det och bärga säsongens första seger!

En otrolig skön seger och kul med att se så mycket publik på plats, ni får en ny chans redan på söndag då det är derby på Gröna Vallen 13:45 mot Pushers. Varmt välkomna då! Första riktiga hemmamatchen på Majvallen spelas sen lördag 25/4 14:15 mot Kungsladugårds BK.

/Rasmus ‘Räven’ Linderås

Underbart är kort och tiden går fort när man har roligt brukar man ju säga, och tiden denna försäsong har både gått väldigt fort och otroligt långsamt. Det började med en januari med några träningar på Heden där vi hittade tider varvat med löpning i Slottsskogen och gym ihop med fysio (Active Rehab, Kungsgatan), och det hann till och med att spelas en match (Hjuvik borta, förlust 4-2). 

Sen kom då februari som inte för inte kallas vabruari, visserligen var det oss själva vi vårdade, men antalet sjuka och rejält sjuka var något utöver det vanliga, dessutom i kombination med kyla och snö gjorde det totalt omöjligt att få till särskilt många träningar. Det blev en match mot Fässberg och en mot Öset i början av februari, sen fick det bli WO i västra cupen då det fanns 7 seniorer! tillgängliga mot Assyriska. Månaden avslutades med en match mot Älvängen. 

Mars sen kunde vi börja träna fotboll på riktigt, men fortfarande var det många provtränade och sjuka, Hälsö ställde in mot oss och helgen efter fick vi visserligen en lyckad social aktivitet men det tappades en match. Så för en vecka sen var det då dags för match igen, den totalt fjärde matchen (plus en i västra cupen) mot de normala 10-12 vi haft tidigare år, och på något sätt var vi där igen med 10 spelare tillgängliga plus undertecknad och assisterande Martin. Det positiva i allt detta är väl att majoriteten av motståndarna haft samma problem och att vi är ett ungt lag och oerfaret lag som lär känna varandra och hur vi ska spela för varje träning och match som går.

Men till denna match såg det bättre ut, en bra träningsvecka bakom oss och fler var tillgängliga och taggade nu när det börjar på riktigt. Sol och inte dödskallt hjälpte ju också till. För första gången på evigheter var det också en ordentlig bänk med flera avbytare och till och med några som fick stå över. 

Själva matchen var också en lyckad match och nog vår bästa prestation i år, och det mot ett motstånd som inte är helt olikt det Valhalla vi har i onsdagens premiär. Vi fick igång ett helt annat spel än tidigare med mycket spelvändningar där vi kom upp med mycket folk i anfallen. Det skapades mycket lägen redan i första halvlek med några skott utifrån, ett antal som blockades förtjänstfullt av dagens motståndare Vatra (som ledde till ett antal riktigt farliga hörnor) och någon straffsituation där vi var på väg igenom. Vatra hade ett mycket fint lobbförsök från 40 meter som slutade i stolpen men annars fredade vi målet på ett bra sätt.

I andra fortsätter Azalea vara det spelförande laget, till slut ger det också utdelning när Matteo trampar runt på vänsterkanten, får in den mot Leon som skjuter (?) och den kan leta sig in mot mållinjen där Axel trycker in den. Vatra börjar trycka ner oss lite genom att lyfta flera längre bollar, i takt med att båda lagen blev tröttare uppstod också ett antal omställningslägen, Olle får ett rätt bra läge som tyvärr går utanför, och Vatra får ett kanonläge som deras kille bränner över från 3 m. Det blir lite tjafsigt när det är en så jämn match där alla vill vinna, men båda lagen ihop med en bra domare lyckas ändå hålla det hyfsat lugnt och Azalea kan efter en del om och men inkassera årets första seger!

Truppen som nu i det närmaste nästan är helt klar består i nuläget av 35 namn på pappret (men då är ett antal iväg under våren och några ska iväg på hösten), och har snittat runt 20 på träningarna, förhoppningsvis blir det lite fler nu när alla börjar krypa fram från sina vinteriden. 23 är från de egna leden och över hälften har spelat i Azalea hela livet.

Premiären spelas borta på Kviberg onsdagen den första april 20:15, vi hoppas såklart på mycket folk, men det är okej att vänta tills veckan efter då vi har Pushers x 2 i A- och B-lagsserie. Tisdag 7/4 i b-lagsserien (just nu 20:15 på Guldheden södra (Fysiken/Mossen), men vi jobbar på att få den på en närmre plan) och så (halvt) hemmapremiären lördag 11/4 12:15 på Gröna Vallen. Väl mött då och vi hoppas på ett roligt och bra år både för föreningen och laget!

/Rasmus ‘Räven’ Linderås

Så var det till slut dags för serien att stängas, och Azalea skulle spela sin viktigaste match någonsin?, som samtidigt inte behövde betyda något alls för placeringen om Hällesåker förlorade borta mot Stenkullen. Sen så fanns det ändå lite smågrejer att spela för, mest självklart för att man vill avsluta serien bra och känna att man stannade kvar av egen kraft och inte för att motståndarna runt om en förlorade. Sen har det varit/skulle visa sig bli ännu en lite smågrinig match mot Mossen, och då är det såklart roligare att vinna. Till slut fanns också chansen att bli Majornas fjärde bästa lag (alltså ta sig förbi Argo).

Men till matchen då, dagen till ära bjöds det för ovanlighetens skull på fint väder, och de flesta i laget hade ändå försökt göra sig tillgängliga även om vi hade några skador och en Wilson som sent ringde in sig sjuk. Det var också ett taggat lag med fullt fokus vilket märktes från start, matchen är bara 6 min gammal när Wille visar att han har en nivå sig som få i denna serien har och trycker sig fram och drar på någon form av tåpaj högt rätt i första hörnet mot en chanslös målvakt. Kort därefter är det ännu en gång dags för en Mossenmålvakt att bli lobbad från distans, Bengan ser att målvakten är långt ute (det var han hela tiden) och får till en väldigt fin lyftning från åtminstone en 30-40 m rätt in i mål. Sen dröjer det inte länge innan även mål nr 3 kommer, bollen släpps perfekt fram till Bolton som är först i djupled och säkert kan få in 3-0 efter kvarten spelad. 

Azalea fortsätter springa och vara farliga på omställningar, det görs även några fler försök från distans då målvakten var långt ute, Mossen är inte oävna med boll, och de har en rörelse som när den inte rör till det för sig själva skapar stora problem för oss, men med Elliot och Charlie på mitten som orkar springa blir det inte så mycket av det. Framförallt leder bollinnehavet inte till så mycket chanser mot de orangea. Azaleas omställningar som sagt är bra och många, det leder till hörnor, det leder till gula kort (det görs en del vansinniga satsningar faktiskt) för Mossen och till slut även till mål. En hörna som slås väldigt fint nickas/axlas ostört av Kappe i ribban, till en helt fri Arvid som först prickar stolpen innan han är först även i den tredje situationen och till slut kan lägga in den. Matchbilden fortsätter sen på ett liknande sätt mot ett allt mer frustrerat Mossen, bl.a klarar sig målvakten utan varning trots att han skickar bollen långt efter signal i tydlig frustration. Och i slutet av första kommer även femman, och det är Wille igen som säkert sätter bollen efter en situation som undertecknad i ärlighetens namn inte riktigt minns.

Halvlek, och man hade kunnat fira att kontraktet var säkrat redan här, men så blir det inte utan fokus var på att fortsätta på den inslagna vägen. Andra sen blir betydligt målsnålare, men duellerna avlöser varandra med rejäla tacklingar, och lite småchanser åt båda hållen. Men det var inte många ingripanden Manne i målet behövde göra mot Mossen, någon bortboxad hörna, frilägen som blev för långa men inte mer än så. Till slut blir det dock mål och det är en fast situation, och det är Azalea igen. Aron slår en lurig boll in som Arvid inte nuddar och ställer målvakten där den studsar in i mitten av målet, och det blir också det sista a-lagsmålet denna säsong 2025.

Med denna segern kan man sammanfatta en lite märklig höst, vi tar 6/9 segrar (vilket med samma facit över hela säsongen hade gett en tredjeplats) och har några riktigt fina insatser. Samtidigt är nog Valhalla och Argo på Majvallen två av de mest håglösa och svaga insatser på väldigt länge. Men det är tydligt att när vi har en stor trupp att ta ut laget från, samtidigt som fokuset och inställningen är där har alla det svårt mot oss, men när det ser ut som i våras med snitt på 1,5 avbytare och ytterst få av de erfarna där fysiskt eller mentalt så hade vi det väldigt tufft.

Tack till alla som kom och kolla, var nog nästan publikrekord för i år med antalet hemmasupportrar, 2026 kommer bli i div 5B och förhoppningsvis blir det topp istället för bottenstrid. Azalea är inne i ett generationsskifte nu när vi äntligen börjat få upp ordentligt med unga spelare från juniorlaget, till nästa säsong är årets juniorer ett år mer erfarna och de nya som kommer upp kommer ha lite mer erfarenhet då de spelat och tränat med laget redan i år. Nu väntar en B-lagsmatch på onsdag innan det blir avslutning och eftersäsong. Nästa referat kommer nog när första försäsongsmatcherna inleds runt v.5-6.

Ni är varmt välkomna tillbaka då för att följa lagets fortsatta framfart och utveckling!

/Rasmus ‘Räven’ Linderås

Vi är mitt inne i den kanske finaste tiden vi har i svensk fotboll, nämligen oktober och hösten när det närmar sig avgöranden om upp och nedflyttning ifrån allsvenskan till div 7. Det brukar också kännetecknas av att det regnar, kan inte minnas att vi någonsin spelat några matcher i de sista omgångarna när det varit fint väder, så inte heller denna match. Som alla vet var det stormvarningar runt om i landet och matcher även i vår näst högsta serie fick ställas in, så det var en blöt match med mycket kamp som väntade på den ändå utifrån förutsättningarna helt okej gräsplan som vi skulle spela på. Motståndet på Apelsinplan var Önnered, ett lag som ska ha heder för att de fullföljt säsongen trots att man just nu inte har förutsättningar med spelarmaterial mm för att spela i div 5. För Azalea gällde det att ha koncentration men också att göra mycket mål, då det är många lag som slåss i botten skulle det mycket väl kunna bli målskillnaden som fäller avgörandet.

I dessa typer av matcher gäller oftast två saker, 1) gör ett par mål tidigt för att man själv inte ska bli nervös eller för att motståndet ska börja ge upp lite mer och 2) inte bjuda på något onödigt bakåt. Punkt ett löste vi ganska bra, redan efter två min gör Fredrik mål på Willes inspel, och kort därefter gör Mackan mål på en fin passning av Wille. Vi håller däremellan på att ställa till det lite för oss, då vi nästan bjuder på ett friläge, slår en hemåtpassning i huvudhöjd och sen faktiskt ger dom ett friläge. Framåt fortsätter vi dock att göra målen, Fredrik gör sitt andra, återigen framspelad av Wille och Wilson gör innan 20:e minuten även ett fjärde mål efter hörna. Sen blir det bara ett till i första, Mackan igen efter fin pass av Charlie.

Halvlek och inte så mycket att säga om det, undertecknad behövde gå men andra fortsatte väl lite som första, det görs sex mål till, Mackan hamnar på fyra och Fredrik på tre, ev första gången med två spelare med minst tre gjorda mål för Azalea. Önnered får sen in sista målet och får avsluta på hemmaplan på bästa sätt.

Bra för målskillnaden där vi i skrivande stund (när alla förutom Valhalla och Donsö spelat 21 matcher) har näst bäst bland de sex lag som fortfarande kan åka ur, och även med näst flest gjorda mål. Beroende på resultat mellan Donsö och Valhalla (som ställdes in pga regnet) kommer Azalea ha Hällesåker och ev Donsö bakom sig inför sista omgången. Förutsättningarna är enkla, seger=garanterat kvar, oavgjort eller förlust kan räcka beroende på resultat i övriga matcher. Vad som kan vara positivt är förutom den fina formen att Mossen nu är klar trea och inte kan lämna den placeringen.

Så ni är varmt välkomna att stötta Azalea så att de fortsätter vara ett div 5-lag även 2026, matchstart söndag 12/10 14:15 på Gröna Vallen är det som gäller.

/Rasmus ’Räven’ Linderås

När vi nu ska sammanfatta september månad, så har det varit både högt och lågt och upp och ner i den orangea hissen. Först började hösten med två segrar och en stark insats borta mot ett topplag, och man kände sig oslagbar och säker på att hamna i mitten av tabellen. Därefter kom två haverier mot bottenkonkurrenter och Azalea låg plötsligt (metaforiskt) med 90 % av kroppen i graven, men man lyckade samla sig till en sista kraftansträngning.

Det började med en rätt fin B-lagsmatch borta mot Floda (15/9) som nog ändå gav lite skjuts i stegen inför Mölndal hemma (fredag 19/9), där vi maler ner motståndet, ett mål i första av Arvid på en fint slagen Aronfrispark och i andra kan till slut Björnen stänga matchen med sitt 2–0 mål, stark laginsats där vi visade för övriga konkurrenter att vi inte skulle ge oss utan kamp hela vägen in.

Vi hade dock fortfarande inte något avgörande i egna händer när vi på fredag (27/9) ställdes mot Utbynäs. Det skulle bli en jämn match, och efter första var det bortalaget som var i ledning. Azalea fortsatte dock trycka på och ännu en gång skulle man dra det längsta strået. Först genom att kvittera genom Bengan (inte så snyggt mål enligt rapporterna) och sen avgöra genom Bäckström, som äntligen visade upp det fina skott vi så ofta fick se i juniorlaget, skruvade in den i krysset och en kandidat till årets mål för oss enligt samstämmiga uppgifter på plats.

September avslutades sen fint med en bra match och 3–2 seger mot Mossen i b-lagsserien efter två mål av Sigge DH och en definitiv kandidat till årets mål när Aron skickade bollen rätt i mål på avspark (efter deras ledningsmål).

Nu är det två matcher kvar, det räcker att ha två lag bakom sig i år, så det handlar om att ha minst en av fem möjliga (i nuläget) bakom sig. Först på tur är Önnered, en lurig match på andra sätt en de båda senaste, med ett lag som inte har något att spela för men säkert vill avsluta snyggt på hemmaplan. Det väntas dessutom storm och regn så vem vet hur Apelsinplans gräsmatta mår efter det. Skulle Azalea vinna och Hällesåker förlora är man säker redan efter lördagen, annars väntar en rafflande avslutning nästanhemma på Gröna Vallen söndag 12/10 14:15. Varmt välkomna till dessa två sista matcher, vi behöver ert stöd nu mer än någonsin för att Azalea ska förbli ett lag i div 5 även nästa säsong.

/Rasmus ’Räven’ Linderås

Förutsättningarna inför de två nyss avklarade matcherna kunde på många sätt inte varit bättre, över 20 tillgängliga till båda matcherna och igår var det nytt antalsrekord för i år med nästan 30 deltagande spelare. Två s.k. sexpoängsmatcher som båda skulle avgöras på Majvallen. Mycket publik på läktaren. Men det skulle visa sig hjälpa föga när Azalea gick ut och presterade (framförallt mot Argo) veckans näst sämsta fotbollsinsats (förstaplatsen var ju omöjlig att nå tack vare? Sveriges osannolikt dunderdåliga insats mot Kosovo, men det är en annan historia). Men vi ska ta det från början.

I lördags var det Azaleadagen, fantastiskt mycket folk på plats, fint väder, bollkallar vid sidan och maskotar som vi gick in med inför matchen, till er kan vi bara säga tack! och förlåt. Tack till alla i publiken som kollade, tack till våra duktiga bollkallar och tack till våra fantastiska maskotar, och förlåt för att vi som representationslag för föreningen går ut och gör en sådan undermålig insats mot ett visserligen för dagen inspirerat Valhalla FC. Det var virrigt, det var viljelöst på många håll och det var även i perioder ett bolltempo som tyvärr mest liknande Van Gaals Manchester United, alltså hålla bollen och rulla den så långsamt att motståndarna skulle dö av tristess. Och som vanligt när Azalea forcerar så ser det mer ut som att man leder med 2–0, man håller i bollen, man går för att hämta boll vid inkast och verkar tro att motståndarnas straffområde är en förbjuden zon. Framförallt skapades det otroligt lite lägen i öppet spel, deras målvakt behövde nog knappt göra en räddning utan de enda riktigt bra chanserna tillkom efter hörna och långinkast. Förlust med 2–0 alltså och Azalea under nedflyttningsstrecket.

Efter denna pinsamma insats och en ordentligt matchförberedande träning där vi pratade mycket om hur vi skulle slå Argo var det då dags igen och Majvallen var platsen. Skulle ett Azalea fyllt med revanschlusta kunna gå ut och visa vilket Majornalag som ska tillhöra div 5 nästa år? Svaret var ja, det är tyvärr inte Azalea, för spelar vi så här igen vinner man inga matcher. Vi har duktiga spelare, vi har många tillgängliga, folk spelar på positioner de kan, och målvakt, mittbackar och centralt mittfält är både samspelt och rutinerat men ändå är det på nästan alla sätt en ofantligt dålig match som genomförs. Framförallt känns det inte som att vi gör det vi sagt att vi ska göra. Vad det beror på är svårt att svara på.

Och visst, 1–0 är ett lite oturligt bolltapp, 2–0 vad man idag i Premier League benämner som en ’soft penalty’ och det är klart att det ställer till det när man jagar hela matchen, men det här är en förlust där vi bara har oss själva att skylla. Argo följer sin matchplan, och är rutinerade och skickliga på att hålla i bollen, samtidigt spelade de nog exakt som vi gått igenom inför matchen men vi gör inte det vi kommit överens om. Det pratades om att kliva högt och att våra ’wingbacks’ ska kliva på deras ytterbackar, men vad jag såg låg vi rätt ofta och lät Argobackarna vandra med bollen, vi har övat och pratat om vikten av att fylla på i straffområdet, men det är nog bara en riktigt bra passning i rätt yta vi får till. Emellanåt spelar Azalea en rätt fin fotboll idag, vi kombinerar centralt på ett skickligt sätt med flera olika spelare, vi hittar ofta upp till Björnen, och löper igenom från mittfält eller kant några gånger. Men som man säger i fotboll så avgörs matchen i det båda straffområdena, och där är tyvärr Azaleas facit två mål sen höstpremiären mot Hällesåker (4–1), ett mot ett skadeskjutet Styrsö och ett där vi forcerade mot Stenkullen. Sammanfattningsvis en full rättvis seger mot Azalea som idag inte ens var nära, Argos första seger mot de orangea i 10 matchen? lagen emellan.

Som tur är i fotboll kommer det nya matcher, och nu är det fyra VM-finaler kvar för Azalea, det ska omöjligen kunna se så dåligt ut igen, men det kommer krävas ett hårt jobb för att det säkert ska bli spel i div fem nästa år också. Positivt nog är tre matcher hemma och enbart Önnered borta, och ert publikstöd behövs nu mer än någonsin tidigare. Nästa match spelas fredag den 19/9 19:45 mot bottenkonkurrenten Mölndal, varmt välkomna då!

Rasmus ’Räven’ Linderås

Azalea har inlett hösten starkt men nu väntade motstånd av helt annan kaliber och matchbild när vi skulle ta oss upp till Stenkullen. Med en del fortsatt borta men samtidigt en hel del spelare på väg in/tillbaka var det några mer och mindre tvingade byten. Den defensiva delen av laget är nu hyfsat ihopspelt, förutom att Arvid saknades var det i stort samma som innan. Längre fram i banan har det dock varit väldigt olika, till denna matchen var dock Björnen åter i Göteborg efter sommaruppehåll och han inledde på bänken. Likt proffsklubbarna hade vi också fullt upp för att registrera spelare innan fönstret stänger och kan nu räkna in 5,5 tillskott till laget under augusti. Välbehövligt med en hel del matcher både i a och b-serie.

Om matchen rapporterar tränare Lahod (själv befann jag mig på annan ort):

Det blev en dramatisk kväll när vi gästade Stenkullen. Matchen inleddes i ett högt tempo där båda lagen försökte sätta sin prägel på spelet. Vi visade tidigt vilja och kämpaglöd, men halvvägs in i första halvlek stack hemmalaget upp och tog ledningen efter en snabb omställning. Trots baklängesmålet höll vi ihop laget, fortsatte jobba hårt över hela planen och gick till paus med känslan av att matchen fortfarande levde i allra högsta grad.

I början av den andra halvleken fick vi en tuff start när Stenkullen utökade till 2–0 efter tio minuter. Det hade kunnat knäcka moralen, men istället blev det en väckarklocka. Vi klev högre upp, vann fler dueller och satte tryck på deras backlinje. Och belöningen kom – Ville klev fram och reducerade med ett riktigt viktigt mål. Plötsligt fick vi ny energi och hela laget växte in i matchen på nytt.

De sista 10 minuterna blev en enda lång jakt på kvittering. Vi pressade Stenkullen lågt ner på egen planhalva och skapade flera riktigt farliga lägen. Det var nära vid ett par tillfällen, men bollen studsade inte vår väg den här gången. När slutsignalen ljöd stod det fortfarande 2–1 på tavlan, en tung förlust, men också ett kvitto på lagets styrka.

Vi visar återigen att vi har både moral och laganda för att stå upp mot alla motståndare i serien. Om vi fortsätter spela med samma inställning och energi kommer poängen att komma. Nu laddar vi om och går in i nästa omgång med fullt fokus på att ta revansch!

Kommande match är som tidigare meddelats nu på lördag i samband Azaleadagen, 14:15 startar den och vi hoppas verkligen det är många som stannar från Azaleadagen (eller som kommer tidigare för att tex köpa fika). Varmt välkomna då!

/Rasmus ’Räven’ Linderås

Så var det återigen dags att spela på Majvallen, och det mot ett Styrsö som vi haft det förtvivlat svårt mot många gånger. Det brukar bli matcher som präglas av kamp, kort och (på fastlandet) väldigt många mål. Två av tre skulle vi få ikväll.

Våra volvojobbare utgick men Bengan var tillbaka från Bengtsfors och Wilson var åter efter sjukdom, Arvid tog en paus i vad det nu var för ultralöpning/paddling/annat han hållit på med det senaste och Azaleas mest överskrivna spelare Aron var åter orange. Ludde Å fanns också med på bänken hemma igen från Örebro.

Matchen startar med stor Azaleadominans mot ett Styrsö som kände sig rätt bekväma med att ligga lägre, det vi vet sedan tidigare är att de dels har många både långa och fysiska spelare men även några med otrolig individuell nivå som straffar en om man bjuder på minsta lilla framåt. Azalea kommer dock (mest via kanterna) runt gång på gång och kan få in inspel, det leder dock oftast till hörnor som inte blir mer än halvfarliga. Styrsö får till några omställningar som dock aldrig leder till något skott på mål. Azalea fortsätter trycka på, men förutom några distansskott blir det aldrig riktigt farligt. Farligaste chansen är nog när vi får en indirekt frispark efter att bollen bedömts medvetet ha spelats hem mot målvakt. Avslutet blir dock tyvärr inte så farligt.

Halvtid i en match där Azalea måste få sägas vara väldigt nöjda, så mycket spel och bollinnehav har man nog sällan haft som även varvades med fint kombinationsspel, säkert i backlinjen och en press där man flera gånger vann boll högt.

Thomas kom in i halvtid mot Bengan men annars var det oförändrat. Spelet fortsätter vara bra men i takt med att alla blir lite mer trötta blir det också lite grinigare och en del onödiga satsningar, Charlie fortsätter reta gallfeber på de grönklädda, drar på sig ett gult och klarar sig sen med en tillsägelse i en annan situation. Det påskyndar nog bytet med att få in Ludvig Å, och tur var väl det, då han efter 65 spelade minuter snyggt spelas fram av Thomas och säkert rullar in 1-0. Strax därefter gör han även en satsning som var värd samma färg som våra tröjor, 1 min senare stoppar deras mittback rutinerat oss och får ett gult och en minut efter det kör Bengan sen lite fribrottning med en Styrsögubbe och de båda 95:orna belönas med varsin varning.

Styrsö försöker sen forcera lite mer sista 20 med ett flertal gubbar som går på knäna, det leder såklart naturligt till många omställningar, men det utmynnar inte i så mycket farligheter, förutom en, när ett skott bedöms ha tagit på en Styrsöhand och straffen och chansen att definitivt stänga matchen uppenbarar sig. Stolpen stoppar dock det och på den efterföljande returen lyckas Bengan armbåga deras kille och får sitt andra gula. Möjligen lite hårt men man är ju onekligen ansvarig för sina armar i fotboll.

Sista fem sen och Styrsö trycker på framåt, där två lägen uppenbarar sig, ett där Mattias efter en hörna får chansen att skjuta på volley, men skottet går lyckligtvis utanför, och sen ett där den för dagen nog mest företagsamma Styrsöspelaren nr 8 Tullock viker in med sin vänsterfot men lägger avslutet utanför. Strax därefter blåses matchen av och både en trepoängare och en nolla kan föras till protokollet.

Väldigt bra insats idag och framförallt är viljan, engagemanget och tron i laget betydligt starkare nu, och då skapar man sig också marginaler på rätt sida, i våras ledde liknande spelmässiga prestationer oftast till en uddamålsförlust medan det nu gett sex poäng.

Härnäst väntar en tuff bortamatch mot Stenkullen nästa fredag innan två säsongsdefinierande matcher ska avhandlas på Majvallen, först mot Valhalla FC på Azaleadagen lördag 6/9 och sen i ett hett derby mot Argo onsdagen 19:45. Varmt välkomna då!

/Rasmus ’Räven’ Linderås

Så var det äntligen dags igen, höstsäsongen startade borta mot Hällesåker där Azaleas klättring mot säker mark och vidare uppåt skulle påbörjas. Med lokalfotbollens eviga dilemma och problematik att när man egentligen har tid att genomföra den är från mars-början av juni och 1:e september tills slutet av oktober. Eftersom att 1/3 fortfarande har semester och den i storstädernas centrumlag även ytterligare tredjedelen med studenter som inte är hemma förrän universitetet börjar igen så var det inte det starkaste laget som kunde ställas på banan. Många motståndare har dock samma problem och noll eller fem träningsmatcher innan första tävlingsmatchen ger nog lika mycket.

Men 14 mer eller mindre starka spelare fick vi till slut ut, några sjuka, lytta och halta fick vara med men det skulle inte visa sig röra oss alls. Rutin i massor fanns i Martin, Bolton och Kappe men annars var det oerhört ungt lag, med övriga födda 2002, 2003x2, 2005x4, 2006, 2007 och 2009 varsin gubbe.

Instruktionen innan match var i stora delar enkel, vi visste att det skulle bli kamp, tufft och att dom som sprang och ville mest i slutändan skulle få de tre poängen. Detta var inte matchen att föra fotbollen framåt direkt. Hällesåker startar absolut bäst och är oerhört nära att ta ledningen i inledningen, sen äter sig Azalea sakta men säkert in i matchen, och upptäcker att det finns ett visst övertag i snabbhet mot deras backar. Detta utnyttjas efter ca halvtimmen när det blir fullständigt haveri och kortslutning hos Hällesåker och Ville smiter mellan back och målvakt, är först på bollen och blir i ett senare skede fälld och straffen är ett faktum. Den sätts enkelt av Charlie.

Därefter tuggar Azalea igång mer och mer, Thomas (som är hemma på sommarlov för pågående studier i England) var lika bra som vanligt och 3 min på plan räckte för att skicka motståndarbacklinjen till Lindome och snyggt släppa den till #66 Axel som inte gör något misstag och säkert placerar in 2–0 strax innan halvtid.

Halvtid och en stabil ledning, men som snabbt kan svänga om man ej tar jobbet eller tappar fokus. Det håller på att ske direkt när de skjuter i stolpen, och lyckligtvis är returen som skjuts in offside. Det väcker dock de orangea som därefter ånyo tuggar sig in i matchen, debutanten Milo (född 09) kommer in på mitten, och Thomas gör därefter sin ’signature move’ som slutar med ett otagbart stolpskott. Hällesåker börjar chansa mer och mer och trycka upp folk, det blir mycket inlägg men det plockar backar plus målvakt säkert bort och andrabollarna är vi med på. Med ca 15 kvar kommer till slut 3–0, vi får upp bollen till Axel, som snyggt chippar fram Fredrik som motläggsstrumprullar sig fram, igenom och förbi målvakt och back och enkelt kan skjuta in bollen. Hällesåker fortsätter gå för det och tyvärr blev det ingen nolla denna gången, Elias stod emot allt som Hällesåker sköt mot honom, men Boltons nick blev honom övermäktig. Det skulle dock inte bli dagens sista mål utan en omställning i slutskedet utnyttjas på bästa sätt, Elliot har tagit en monsterlöpning (efter att redan ha sprungit 2 mil på mitten) och Thomas släpper i helt rätt läge och Elliot gör inget misstag när han gör karriärens första seniormål. Strax därefter blåser domaren av och en otroligt viktig seger för Azalea kan räknas hem.

Fantastisk insats av samtliga. Inställningen var den bästa i år och kan vi ha samma varje match blir det en rolig höst! Jättekul att se så många yngre som tar för sig och att vi har 9/14 med bakgrund i föreningens juniorlag. Härnäst väntar Styrsö hemma på fredag 22/8 19:45, varmt välkomna då.

 /Rasmus ’Räven’ Linderås