Säsongen 2022 är över och laget landar till sist på en femteplats efter en svag start, en fin mitt, en höstsvacka och en ok avslutning. Inför nästa säsong står det nu klart att Jan Juhlin fortsätter som huvudtränare, Peter Ågren kommer in som assisterande tränare och Sebbe Johansson fortsätter som fysioterapeut. 

Inför höstsäsongen välkomnnar vi duktiga och träningsvilliga spelare. Vid önskan om provspel kontaktas Jan Juhlin (0707-555768)

Att vika en stor del av söndagen till en fotbollsmatch på Donsö kräver passion och hängivelse. Ute på terminalen kom the usual suspects ungefär i tid till färjans avgång; så långt allt väl. ID-kontroll löstes på båten med hjälp av domaren.

Framme på Donsö är det 15 minuters promenad till planen och vi nådde väl omklädningsrummen 35 minuter före matchstart. Snabbt ombyte på alla (!) och sedan en raceruppvärmning. Det var en del förändringar jämfört med senast då Halmstadsmaffian inklusive Blekinges finest inte var tillgängliga. Även Dolmen som hystat in en hel del baljor det senaste lyste med sin fråvaro. Även Fredrik och Pippo saknades sedan senast.

Bäre

Jonas-Wilson-Kaka

Nimbs-Aron

Lillen-Phille-Kappe-Bolton

Sapo

Avb: Krabban, Mats 60 och Dylan

Nykomponerat mittfält sålunda där grundtanken var att vi skulle kunna ha mycket boll och stor rörlighet. Fina bollvirtuoser som Wilson, Jonka, Nimbs och Aron understödda av en stabil backlinje och en rörlig anfallslinje,

Inledningnsvis hamnade vi dock lite snett och hamnade inte riktigt rätt samtidigt som vi var lite för stressade i spelet. På en hörna kunde också Donsö ta ledningen oturligt och strax efter målet kunde det ha ringt igen. Vi åt oss dock relativt snabbt in matchen och under resterande del av första halvlek var det ett lag som hade väldigt roligt därute på planen. Bra rörlighet i kombination med alla värderade besluten väl, innebar att vi kunde föra spelet och vid ett tillfälle kunde Jonas komma nå fram på en fin framspelning av Wilson och peta in 1-1. Vi fortsatte äga halvleken och Donsö, som saknade Albert Hansson och Olle Backman, ägnade sig mest åt omställningar något de är bra på. Phille tvingades tyvärr gav av efter 30 minuter och ersattes av Krabban, som gjorde en stabil insats. I slutet av halvleken gled Kakan igenom och bollen rulade mot tom kasse, men i stolpen och ut. 2-1 i paus med mersmak.

I andra halvlek lade sig Donsö lägre ner och den press de försökt under första halvlek blev mindre intensiv. Halvleken inleddes lite svajigt och vi hade inte riktigt samma rörlighet som i första; även om Jonas alltid fanns tillgänglig och var en ständig källa till oro för Donsö, vilket visades i att de sparkade ner Jonas åtminstone tio gånger, men vi lyckades fokusera på det vi kan påverka själva. På frispark nere vid hörnflaggan kunde Donsö slå ett bra inlägg som möttes fint på pannan och 2-2. 

Vi började dock hitta rytmen igen och efter instick från Jonas stod Kakan fri och hade att raka in bollen, men dessvärre lite snedträff och boll utanför mål. Vi varierade med långskott och instick och Donsö fick jobba för att freda kassen. Efter skott i stolpen från kakan, kom högg Jonas på returen, men den övergivna kassen förblev tom efter att returen skjutits utanför. Mats 60 och Dylan kom in och bjöd på bra fart, med en del halvchanser, men trots att vi tryckte på bra och borde gjort både 2 och 3 mål förblev det oavgjort och vi fick nöja oss med 1 pinne med oss hem.

Tredje raka utan förlust, 7 pinnar på 3 matcher i ett kritiskt läge av säsongen. Gott så. 

Efter förra veckans ultrasköna 2-1 seger mot Hovås/Billdal var det på vippen att vi kunde bjuda på klubbhistoria. En oförändrad 16-mannatrupp togs ut och tanken var att starta med samma elva som startade mot Hovås/Billdal, men en ögoninfektion gjorde att Phille fick kasta in handduken och ersättas från start med Pippo, som gjorde det bra när han klev in i andra halvlek förra veckan.

Vi tog relativt snabbt hand om taktpinnen och hittade ett bra lugn i vårt spel där vi växlade och varierade bolltempo och kantspel. Stundtals var vi lite väl raka i våra löpningar offensivt, vilket gjorde att vi inte kunde skapa några större farligheter; några småfarligheter, något som kanske kunde blivit straff och en del långskott som ej blev farliga. Vi var lite för plottriga samtidigt som vi defensivt var solida och kunde hantera Wartas attacker ganska enkelt. i Cooling breaket pratade vi om att Ponne+Kakan behövde korslöpa och skifta positioner mer. Jonas gjorde redan detta på ett bra sätt. I slutet av halvleken hittade vi en boll efter att Ponne löpt in centralt, efter lite växelspel kunde han chippa fram Jonas som dunkade in 1-0 precis innan halvtidsvisslan.

Vi snacade i paus om att vi behövde höja bolltempot och vara lite mer direkta, men det mesta gick i stå i andra och det blev hafsigt och slarvigt, helt i onödan. Warta flyttade upp mer spelare och halvvägs in på havleken schabblade vi onödigt och trasslade till det, vilket gjorde att en Wartaspelare kunde bryta in i straffområdet och på något sätt orsakade vi en straff (sjunde? i år). Warta gjorde inga misstag från punkten och 1-1 ett faktum.

Direkt efter målet kunde vi dock trycka upp spelet och efter att måljakten rensat på en pressdolme, kunde vi räkna in 2-1. En het kandidat till årets mål. Warta tryckte på och vi blev från och till väldigt slarviga och stressade i onödan, när vi egentligen vet att vi kan och skall rulla lugnt. Warta började dundrade in en hel del långpastejer och vann en del boll högt upp i banan, utan att för den sakens skull locka fram mer än en riktigt fin räddning av Pada.

Med 5-6 minuter kvar bröt vi fram centralt. Agge, hittade Jonas, och efter studs kunde Agge få tillbaka bollen, målvakten räddade  men returen kom fram till Dolmen som rullade in 3-1.

Det var inte så särdeles vackert, men 3 viktiga poäng in på kontot och ett kollektivt arbete.

Det har varit skralt med triumfer och förra veckans magplask mot Mölndal var ett bottennapp utan dess like. 

I dag ställdes vi mot serieledarna Hovås Billdal som hade 10 segrar i rad. Dagens startelva innebar att många kuggar var tillbaka och känslan inför matchen var en av revansch och att våga lita på varandra och vårt kunnande.

Redan i inledningen började vi hitta rätt och hade några hyfsade chanser efter bollvinst högt i banan. Hovås,  ett välorganiserat och spelskickligt lag, försökte överbelasta på kanterna, men vi hanterade det bra och när Phille började slå luftpastejer på Aron på motsatt kant,  insåg Hovås att överbelastning kommer med en risk och successivt höll Hovås tillbaka i anfallet. Samtidigt hittade vi mer och mer tillbaka till den fotboll vi kan spela och vi hade också några hyfsade lägen, utan att det för den sakens skull blev hyperfarligt.

0-0 i paus men detta med mersmak.

Eftersom Phille och Arvid skall löpa GBG maraton bytte dessa efter en stark flesta halvlek. In med Pippo och Alex. Andra halvlek fortsatte som första och vi fick till ett bra spel på mittfält i kombination med att vi kunde hota på kanterna. Halvvägs in hittade vi fantastiskt kombinationsspel, men Jonas fick inte till avslutet. Även om Hovås fortsatte trilla boll hade vi bra kontroll och etablerade stundtals bra tryck på Hovås planhalva.

Sen blev det som det blir när man ligger i botten. 5 minuter kvar och Frispark i farligt läge. Pang och 1-0 Hovås. Direkt justering till 3-2-3-2 och 4 minuter senare hittar Aron fram till Jonas bakom Hovås backlinje; en vacker pastej och nedtagning av högsta klass i kombination med avslut. 1-1.

Tillbaka till 4-2-3-1 och en boll ut till Ponne som tog sig förbi den jämnsnabba ytterbacken ned mot kortsidan, sen in och hänger in 2-1 i bortre. Vilda glädjescener. Hovås trycker upp men åstadkommer inget och en oerhört skön trea trillar in efter kollektivt jobb.

Gott!

Det här skall inte bli ett inlägg om huruvida fotboll skall spelas på gräs eller konstgräs. Båda alternativen har sina fördelar. Utan att det skall ses som en bortförklaring kan man dock konstatera att fotboll på potatisåkrar är en exercis som få lag klarar av. Vår ambition är att spela en fartfylld passningsorienterad fotboll, där de långa alternativen är just ett alternativ snarare än något vanligt förekommande. Det man snabbt kan konstatera att Sälöfjordsplanens gräs i praktiken gjorde det omöjligt att spela vettig fotboll. Det blev studsfotboll mer än något., dock var förutsättningar detsamma för båda lagen.

När det gällde truppen för dagen var det en sådan där match där frånvarolistan var lika diger som en black-jack triumf; 21 spelare borta och däribland några tunga pjäser. Det är ju utmaningen i lokalfotbollen och vi kunde likväl ställa en stark startelva på benen.

Inledningsvis blev det mest ge och ta och ingendera av lagen kunde ta kommando över planen. Bollen studsade hit och dit och runt lite grann; och skönspelet uteblev i utbyte mot ett tjongande och ett springande. Inget vi trivs med.

Efter 21 minuter kunde Warta ta ledningen något lättvindigt när en boll smet mellan benen på ett antal gubbar och in vid främre stolpen. Efter målet försökte båda lagen så gott man kunde att utföra den vackra disciplin som kallas fotboll. Halvleken svajade fram och tillbaka utan att något lag skapade något av vikt.

Andra halvlek drog igång och och vi hade ett par bra lägen inledningsvis men efter 10 minuter bjöd vi Warta på ett mål där vi tappade boll strax utanför straffområdet med ett friläge som följd. Ytterligare 10 minuter efter bjöd vi Warta på en straff och 0-3 skulle visa sig vara en alltför svår uppförsbacke att kliva över.

Såklart tungt med en förlust men fokus, kamp och vilja fanns det och känslan efteråt var en besvikelse, men också en tro på att vi snart får fart på spelet, inte mint då vi efter matchen mot Donsö möter Styrsö och då har klarat av vår sista gräsmatch för året. Nu var det iofs inte gräsmatch igår - fan vet vad det var.

Omgång fyra och vi ställs mot ett ungdomligt IF Mölndal Fotboll, som vi haft hyfsat lätt för, när man tittar tillbaka i historien. Med Nimbs avstängd och Wilson och Ponne borta kunde vi trots det mönstra ett starkt lag:

Phille

Jonas-Gotte-Dolmen

Agge-Henry

Benna-Kappe-Krabban-Alex

Pada

Bänk: Pippo, Fredrik, Marklund, Räven

Känslan inför matchen var bra. Även om vi fått slita hårt för trepoängaren mot Mossen hade vi gjort en solid, om än icke så spektakulär insats mot Önnereds IK.

Domaren blåser igång och efter 3 minuter ligger vi under med 2-0 efter erbarmligt svagt försvarsspel. Det tycktes inte heller finnas energi att ta tag i det utan vi såg ut som om vi var 11 individer ute på planen, snarare än ett lag. Svårt att veta var det kommer ifrån, men här behöver vi steppa upp till mans och ta gemensamt ansvar i att samla trupperna!

Trots chockstarten kunde vi tämligen enkelt jobba oss tillbaka till 2-2 efter mål av Gotte och Jonas. Vi kunde också konstatera att det fanns stora blottor i Mölndals 3-4-3 spel, men det var som om det fanns en underliggande osäkert i det mesta vi företog oss och framför allt då i försarsspelet - från anfallslinje ner till försvar. Vi klev varken på eller föll ifrån, vi låg långt ifrån och tog inte jobbet som krävs.

När vi själva fick bollen gick det oftast långsamt och spelvändningar var få och bolltempo krypande. I slutet av halvleken kunde Mölndal, återigen, enkelt göra 3-2.

Vi snackade igenom vissa justeringar i matchplanen inför andra och även om vi inledde hyfsat piggt. Var det som om viljan, energi, geisten och drivet inte fanns där. Det gick bedrövligt långsamt, det var ingen som riktigt tog tag i spelet, bollar från backlinjen spelades oftast tillbaka till backlinjen och vi satte oss själva i vansinnigt dumma och onödiga situationer. På 45 minuters fotboll, i underlägsen skapade vi i stort sett ingenting - och då är det svårt att vinna matcher - när spelet totalt sett låser sig fullständigt. I slutet fåt både Philip och Petter syna det röda. Philips röda är högst tveksamt, medan Petter hindrar en kontring när vi tryckt upp för att allt för att kvittera.

Som ansvarig coach bär man ett tungt ansvar i lägen som denna. Det har tagit ett antal dagar att smälta insatsen och jag har vridit och vänt för att försöka greppa orsak och verkan. Under matchen och efter densamma var jag bubblande av frustration då jag vet att vi kan så mycket, mycket mer. Trots att jag har försökt och även om jag i viss mån hittat en del förklaringar, kan jag såhär med några dagars perspektiv konstatera att vi för det första förlorar matchen för att vår lägstanivå fortsatt är oerhört låg. Där ligger ett kollektivt ansvar i att lyfta den. För det andra kan fotbollsmatcher och prestationer i dessa ibland bli sådär bedrövligt svaga - och just det kan och bör fungera som tändvätska. För det tredje behöver man ibland som lag anpassa sig till att inget stämmer spelmässigt och börja kriga och slita. Där kom vi tillkorta.

Nu får vi bryta ihop, jobba intensivt på träningarna och hoppa på rätt spår i kommande match.

Coachens stjärnor; nej inte denna gång.   

Uppställning: 

Dolmen

Wilson-Gotte-Ekman

Henry-Agge

Nimbs-Krabban-Marklund-Kappe (c)

El Sapo

Ibland får man som coach bara räcka upp händerna och medge att man hamnar snett i tankebanorna. Det här är ett sådant tillfälle. Efter att ha företagit en spionresa till Önnereds senaste match mot Donsö föll undertecknad till sist in i en tanke att göra en del taktiska justeringar som skulle mota Önnereds tankar. Efter 10-15 minuter kunde jag krasst konstatera att det var tämligen naivt att tro att man på lokalfotbollsnivå skall se samma spelare på samma plats som lirar på samma sätt från match till match. 

De, förvisso små, taktiska justeringar gjorde att vi hamnade snett inledningsvis och fick jobba oss in i matchen mot ett Önnered som hade bra fart i spelet och en rörlig anfallslinje. Med det sagt lyckades vi ta ledningen halvvägs in i matchen då Ponne hittade Dolmen som lobbade in ledningsmålet. Före dess hade Önnered haft ett par högoktaniga chanser där El Sapo i kassen åter visade storformen. Samtidigt hade vi tvingat Önnereds keeper till ett par fina räddningar.

Efter att vi mer och mer justerat vårt spel till vårt grundläggande tänk jämnade matchen  ut sig och det var en match som på många sätt präglades av en bunt med skicklig fotbollsspelare som gav och tog, under schyssta former. 

Med cirka 10 kvar av halvleken kom kvitteringen för Önnered efter fint inspel mot bortre stolpen. Det var en halvlek som på många sätt präglades av ställningskrig, men där vi hade lite tuffare att få tag i ÖIK:s spelare efter att ha hamnat i otakt inledningsvis. Det är dock skönt att se att vi blir allt tryggare och sliter hårdare med de saker vi tidigare varit genant svaga på. Det bådar gott.

I halvlek snackade vi igenom upplägg och tankar och valde att lägga oss lite lägre och utnyttja vårt fina omställningsspel. Samtidigt drog vi in våra yttrar mer centralt. Vi fick hyfsat bra effekt på detta, och det finns element i vårt spel som är lika vassa som ett samurajsvärd, När vi släpper bollen snabbt och utnyttjar vår egen bolltrygghet, kommer vi ofta till bra situationer. Det var också detta som ledde fram till en tilltrasslad situation där Önnereds mittback drog med sig bollen med armen för att på så sätt hindra illern Ekman att få ett friläge; det är dock svårt för domaren att uppfatta detta då hans position medförde att han hade svårt att se den hand som hindrade friläget.

Lagen fortsatte att dela ut pulserande anfallsvågor och inget av lagen lyckades få riktigt stabilt grepp om matchen. Efter 15 minuter i andra började vi rulla in avbytare och Benna klev i för att ersätta Marklund, medan Jonas och Phille ersatte Wilson och Dolmen. Med ny energi lyckades vi få till en hyfsat bra press och hade en period i andra där vi skapade ett par riktigt fina halvchanser där passningar var några decimeter från att skapa målchanser av yppersta karat.

Samtidigt var Önnered farliga framåt med sin fart och rörlighet och El Sapo tvingades vid ett flertal tillfällen visa sin fina form, till Victors glädje.

I matchens slutskede fick Önnered frispark i ett mycket fint läge. Planens mest meriterade spelare, Jookim Olausson, slog en fin frispark som en ÖIK spelare nickskarvade och bollen var på väg in, men av högst oklar anledning dök en Önneredsspelare upp någon meter från mål och rensade bollen över.

1-1 i en match som vi kunde ha förlorat och som vi kunde ha vunnit. Efter coachmissarna lyckades vi hitta rytmen och när vi också släppte på respekten blev det än bättre. Det är nog som så att vi behöver tro mer på oss själva och vårt kunnande. Då kan det bli en delikat säsong.   

3 stjärnor

*** Kappe Kapten: ytterligare en stabil insats och efter en utflykt på 30 minuter på högerbacken bar kaptenen lysande.

** El Sapo: Fin form och ett par, tre riktigt vassa räddningar.

* Strandh: evigt uppoffrande slit på det centrala mittfältet

Ny vecka och ny resa upp till filtmattan på Guldheden Södra. Truppen var näst intill intakt jämfört med matchen mot Guldhedens IK sånär som på Philip och Jonas som utgick pga av jobb respektive skada. In i startelvan klev Dolmen på vänsterkanten och Wilson upp i sin gamla roll som anfallare. Truppen förstärktes av Alle och Fredrik, som gjorde sin första match för laget sedan 2018.

Förra årets möten mot Mossen slutade med en seger och en förlust och då Mossen kom från en 1-4 förlust i premiären var det full energi att vänta från hemmalaget. Ny tränare och nya idéer i kombination med obefintliga scoutrapporter från Analysteamet gjorde att vi inte riktigt visste var vi hade motståndet. 

Mossen tryckte gaspedalen i botten direkt i matchinledningen och hade ett par, tre lägen direkt i inledningen. Med en extremt hög press gjorde Mossen att vi hamnade på bakfoten inledningsvis och inte riktigt hamnade rätt i positionerna. Samtidigt gav deras press som väntat en hel del ytor att arbeta på när vi kom förbi pressen, vilket gjorde att våra omställningar blev farliga. Det var också på en sådan som vi, tvärtemot matchbilden, kunde bryta igenom och via en genomspelning från Ponne till Wilson kunde göra 1-0.

Ju längre halvleken led desto bättre lyckades vi jobba oss in i matchen. Bermudatriangeln (Gotte-Agge-Henry) hittade mer rätt och backlinjen samverkade bra för att hantera Mossens snabba yttrar. Samtidigt var El Sapo i kassen på finfint spelhumör och uppträdde lika stabilt som antitesen till ett korthus.

Halvvägs in i halvleken fick Mats 60 kliva av med fotproblem, vilket medförde att Benna säsongsdebuterade på högerbacken och den evigt unge trumvirvelsfotade William Nimbs klev över på vänsterbacken. På väg till matchen hade Nimbs för övrigt meddelat coach att han trivdes bäst på vänsterbacken. Vi kan väl lägga det i lådan för coachtriumfer, då Nimbs strax innan halvleken drog på en pärla från 25 meter, efter nickskarv från mastodontmannen Wilson 2-0 och gott andrum.

Vi snackade i paus om att vi behövde fortsätta ta jobbet. Agge jobbade under stora delar av första halvlek som extra klistermärke på Mossens duktiga nummer 9 och uppdraget skulle genomföras även under andra halvlek.

I inledningen av andra hade vi en riktigt fin period med någon boll som dansade på mållinjen, några vassa hörnor och ett dundrande skott i ribban, men inga mål åt något håll. Matchen stod och vägde när Mossen fick straff med kvarten kvar. El Sapo körde dock en av sina patenterade "mind-fucks" och skytten brände straffen. Det började nu bli grinigt på plan, men domaren skötte sig bra och var tydlig i sina bedömningar, även om Mossen kände sig tydligt förfördelade.

Mossen gjorde en sista anstormning, men Kappe och Krabban agerade lysande mittblock och med en extra defensiv resurs i Marklund på mittfältet, som tagit över från en lysande Agge, lyckades vi tämligen enkelt hantera stormen och få den att lägga sig som ett vackert sommartäcke över en kohage.

I matchens slutskede fick en av Mossensspelarna totalt hjärnsläpp och körde en oprovocerad våldsam tackling på Ponne. Röd skiva och antalet gånger som Mossens nummer 6 skrek "håll käften" efter utvisningen bör vara kandidat till Guinessrekordbok.

På den efterföljande frisparken behövde vi bara släppa fram Allelito som med en väl avvägd frispark hängde in 3-0 strax under ribban. Fino al Fin.

Det var en kamp, en match vi fick jobba oss in i, en match där vi inte fick något gratis, en match som egentligen brukar passa oss rätt illa, men jävlar vad vi slet och matchtrunkens extra kilo hade jag inga problem med att bära då alla kilo var resultatet av 90 minuters slit för Victor.

Gott så.   

Coachens stjärnor:

*** El Sapo, Pada - agerade med pondus längst back och uppenbarligen hade han renoverat båda fötterna inför matchen. Vägg.

** Kappe - Kappe kapten och Krabban utgjorde ett eminent mittblock framför El sapo.

** Krabban - De var ju lika bra Kapp och Krabb och då kan vi vara generösa och dela ut en extra stjärna

Ännu en försäsong har flugit förbi och med massivt med matcher på Majvallen och Gröna vallen valde vi att flytta premiären till Guldheden Södra, där Guldhedens IK stod som värdar. Under försäsongen har vi lagt mycket tid på att få upp ett bra bolltempo, bättre aggressivitet och även att hålla ihop laget bättre, då vi förra året blev lite långa från match till annan.

Truppen inför premiären var en till stora delar intakt trupp där vi kunde matcha starkt på plan och vid sidan. Det är stenhård konkurrens om platserna vilket såklart gör att en del lär vara besvikna över att ej få plats i matchtruppen, men vi får hoppas att Bojan inte gnäller om det.

Vi startade med en fyrbackslinje med Mats 60, Kappe, Krabban samt nyförvärvat William Nimbs, som skulle visa sig älska premiärer. Framför dem spelade en defensiv mittfältsduo bestående av Henry Strandh och en skadefri Agge. Tre offensiva mittar bestod av Wilson, Gotte och Ponne coh på topp anfördes vi av defensiva anfallaren Philip. Bänken bestod av Marklund, Jonka, Dolmen, Pippo och Benna.

Vi hade för avsikt att dra igång ett bra tempo i matchens inledning och lyckades till viss del med detta. Efter 3 minuter missade dock Krabban en hemåtpass och Kwet i Guldheden fick i stort sett friläge. Kappe gjorde vad han kunde för att förhindra skott, men domaren bedömde att det skulle vara straff och det är nog inte mycket att säga om. Straffen sattes säkert i mål och 0-1 direkt i inledningen. Kappe samlade dock trupperna och nystartade och jävlar i min låda vad det blev åka av. Guldehedens spelare hamnade lite väl långt ifrån oss och Agge och Henry tilläts dominera mittfältet och kunde servera bollar till höger, vänster och mitt. Philip lirade smart som anfallare då han ständigt droppade av och gav ytor till de offensiva mittarna, det var också en sådan rörelse som innebar att Ponne kunde frispela Wilson som skar in och rullade in kvitteringen efter 18 minuter. 3 minuter senare kom ytterligare ett mönsteranfall där bollen snabbt flyttades från vänster till höger där Ponne efter spel med William kunde hitta Gotte som tryckte in ledningsmålet. Ytterigare fem minuter tickade på innan Wilson hittade en genomlöpande Agge som chippade in 3-1. Vi fortsatte mala på och borde/skulle ha gjort ytterligare några mål där vi kom i högoktaniga lägen, men inte hade riktigt rätt kyla. Försvaret hanterade Guldhedens attacker hyfsat väl och framför allt spelade William med stort lugn och självförtroende. Stundtals låg vi lite för långt ifrån, men när halvleken blåstes av tror jag att Guldheden var rätt glada över att det bara stod 3-1.

Gott snack i halvlek och fortsatt fokus på nästa 45 minuter. Dock kom vi inte riktigt igång som vi ville och efter bara åtta minuter i andra fick Guldheden ett inkast so hystes långt och skapade onödig oreda i straffområdet och 2-3 kvittering. Kort därefter, blev inhoppande Tingberg fällde, det första som hände. Gotta dundrade dock straffen i stolpen. I det här läget hade vi behövt lugna ner spelet och föra matchen, men istället tillät vi matchen att bli lite för böljande med konsekvensen att vi blev för långa och gav Guldheden för mycket ytor att operera på. Samtidigt hade vi en del fina lägen där Wilson var igenom, Nimbs sköt strax utanför och Phille inte riktigt nådde avslutet.

Tyvärr skulle vår oförmåga att rensa bort bollen skapa poängtapp. Efter 3-4 rensningsförsök kom bollen ut till den ena av bröderna Marsfeld som fick på en dunderträff som lämnade Petter chanslös i kassen. 3-3. Guldheden hade sedan bud på ytterligare ett mål, men vi blockerade bra.

Sammantaget gör vi en bra match och är bättre än Guldheden. En besk eftersmak dock i att vi i praktiken ger bort tre mål, vilket såklart inte är ok. Nu tar vi påskledigt och tränar på tisdag innan vi tar oss an Mossens BK torsdagen 13/4.

3 stjärnor från coach:

*** William Nimbs: Bra snack, bra jobb, skapade lugn och trygghet på sin högerback

** Agge: Efter en skadefri försäsong visar Agge hur jävla duktig han är som spelförande mittfältare

* Phille: Stabil insats i sin nya roll som anfallare, skapar bra ytor för offensiva mittfältarna