1:e juni och sommar inte bara meteorologiskt innebar årets varmaste dag(?), med 26 grader i skuggan och ett antal fler i solen på Apelsinplans gräsmatta där lördagens batalj skulle utspela sig. Dagens motståndare var Kungsladugårds BK i vad som kunde varit vårt närmaste derby om de inte likt några andra föreningar (som Utsiktens BK och antar jag SG97) flyttat ut sin verksamhet från Majorna. Som lag betraktat har vi alltid haft tuffa och jämna matcher mot dem, och med en tung gräsplan och högsommarvärme på det visste vi att det skulle bli mycket kamp och kramp idag. Gräs har ju hittills i år inte varit vårt underlag så vi gjorde lite förändringar för att kunna angripa matchen lite bättre.
Och vi startar ändå bra, bortsett från kanske första 5–10 min när matchen håller på att sätta sig och vi behöver fundera ut hur vi ska hantera deras längre bollar (upp mot deras storväxta anfallare och relativt snabba yttrar) löser vi det bra. Och i 13:e minuten tar vi också ledningen när Ponne vandrar in från vänster och med ett välplacerat skott sätter den i högra hörnet.
Därefter spelar vi bra, vi vågar rulla boll och hittar flertalet gånger upp med passningar från backlinjen direkt till anfallet, och annars hittar vi (främst) Aron på det centrala mittfältet som får mycket tid med bollen, en fantastisk boll leder till ett bra läge för Ponne där han tyvärr inte helt får till avslutet. Fullt rättvist tar vi sen ledningen med 2–0 efter att Calle brutit sig loss på högerkanten hårt uppvaktad av deras spelare och slår en passning på marken som på något sätt tar sig hela vägen till Ponne i vänstra delen av deras straffområde, han väljer (vilket jag varit på honom om) att äntligen runda målvakten och kan enkelt dubbla ledningen. Därefter följer 15–20 ryckiga minuter, Lagårn skapar mest via fasta situationer, och efter en sån lägger sig dagens huvuddomare ner efter att ha drabbats av någon form av vätskebrist, det viktigaste är såklart att domaren mår bra men det blir ett ofrivilligt avbrott som inte gynnar oss alls. Och i halvlekens absoluta slutskede får de en straff efter hand på Kappe, den känns 50/50 om den är innanför men blåst är blåst och det är inget att älta. Pada går rätt men straffen är välplacerad och vi går till halvtid med 2–1.
I halvlek pratar vi mest om att få upp energinivån igen, spelmässigt var det en bra halvlek utifrån förutsättningarna och att vi skulle vara förberedda på anstormningen som vi visste skulle komma från start.
Vi hanterar det sådär får man säga, i värmen reducerades allas ork med ca 30 min var känslan så 60-min spelare orkade 30 och 90 min spelare orkade 60, och när man är trött blir man feltajmad, och huvudet blir som en tryckkokare så man tänker inte riktigt till i alla lägen. Personligen tycker jag det blir lite för mycket fokus på domaren och den lilla energin man har i kroppen en sån här dag måste man lägga på att ligga rätt i försvarsspelet och fatta bra beslut på plan.
Till slut får de också utdelning på en fast situation och kvitterar fullt rättvist, slår man in bollen på en 2,5 meter lång spelare tillräckligt många gånger blir det till slut farligt. 25 min kvar och evigt pessimistisk som man är kändes det som att tre poäng blev 1 och var farligt nära 0. Pada sträcker ut sig ordentligt ett par gånger och Kappe och Arvid kämpar med övriga heroiskt där bak. Vi har dock ett superläge för Calle som blir helt fri med målvakten men där avslutet tyvärr räddas och precis innan deras kvittering blir Calle ordentligt ihakad och från vår sida kändes det som en klart möjligt straff, den kommer istället med ca 12 min kvar när Ponne blir klippt i straffområdet.
Men på en (rullande?) boll drar Calle den tyvärr stenhårt i ribban. Allt för spänningen och det perfekta slutet antar jag. Agge gör en våldsamt feltajmad satsning på en (till skillnad från vissa andra) ytterst sympatisk Kungsladugårdsspelare, men undviker gult, Haval gör detsamma ett par minuter senare och gör det inte, och vi drar på oss ett rött efter andra gula för andra matchen i rad. Bäre är inte domarens vän den här matchen heller och får även han ett gult vilket gör att han är borta nästa match.
Konstigt nog börjar vi spela bättre med en man mindre och hittar bättre i positionsspelet både offensivt och defensivt. Vi skapar en hörna där Kappe blir så fri på bortre att han hamnar i chock och missar hela målet med sin nick, men så i slutsekunderna kommer vi fram på vänsterkanten, Calle viker in och avslutar ett skott som målvakten inte kan tippa bättre till en väldigt fri Ponne som kan göra sitt och lagets tredje mål för dagen. Strax därefter blåser domaren av och vi kan för andra säsongen i rad komma ifrån Apelsinplan med en 3–2 seger.
Dagens lejon tilldelas som ni kanske kan gissa till tremålsskytten Ponne som nu skuggar i skytteligatoppen.
Med den här enormt viktiga segern är vi verkligen med i toppen och kommer ligga minst trea, vi har också en höst med väldigt många hemmamatcher så håller vi bara ut nu sista månaden kan det bli väldigt roligt framöver. Härnäst ska vi återigen tillbaka till Apelsinplan gräs där vi på fredag 7:e juni möter Önnered. Väl mött då och hoppas på lika fint bortastöd som idag.
/Rasmus ”Räven” Linderås
