Fredagskväll och fantastiskt fotbollsväder väntade när Majornas lejon åter var tillbaka på hemmaborgen Majvallen. Azalea Ultras hade hittat ner tillsammans med fikavagnen, Flodaföräldrar och en (för oss) månghövdad hemmapublik. Med huvudtränare Amel på väg hem efter scoutingresa i Tyskland var det upp till nyförvärvet på tränarbänken Olle ”Bandy” Carlsson och undertecknad (i tät kontakt med Amel) att sköta dagens match.
För första gången på bra läge var det full bänk, som alltid några sena avhopp men tur då att det finns duktiga juniorer som kan kliva in och bidra. Både William (född 06) och Love (född 05) gick in från start vilket gav en startelva med 8 av 11 som spelat i Azalea sedan barnsben. Lite nya positioner för vissa när Kappe klev upp på mittfältet och Jonas i anfallet samtidigt som Mats tog ett steg ner som mittback.
Fokus inför matchen handlade om att som alltid komma ut med mycket energi men framförallt att vi skulle kunna komma på tisdag och säga till Amel att vi hade gett allt. Med Floda tre poäng före (med en match mer spelad) handlade det om att vinna för att kunna hänga med i toppen av tabellen som nu börjat sätta sig lite mer.
Redan från start tar vi kommandot och Jonas hittar hela tiden fria ytor varifrån han kan servera Ponne två kanonlägen som tyvärr målvakten lyckas avstyra. Floda tvingas eller väljer att spela ytterst lite via mittfältet utan det blir ofta längre bollar upp mot deras anfallare och där förlorar inte William, Arvid och Mats många nickdueller. Det blir bara halvfarligt någon gång när den går över vår backlinje annars minns jag inte att Petter i mål behövde göra en enda räddning. Vi fortsätter spela fantastiskt bra och hittar igenom på många olika sätt men det dröjer till 37:e minuten innan Ponne kommer runt på vänsterkanten och serverar Leon som kan göra mål för andra matchen i rad. Och bara fyra minuter senare gör vi på en (oerhört inövad) frisparksvariant 2–0 när Calle hittar Jonas som lurar hela deras lag och friställer kapten Kappe som gör mål igen. 2–0 och halvtid i en av säsongens (utifrån motståndet) bästa halvlekar.
I paus fanns det för dagen inte mycket att justera utan det handlade bara om att gå ut och spela likadant efter paus och försöka stänga matchen så tidigt som möjligt. Vi märkte att Floda blev mer och mer frustrerade under halvleken vilket är rätt naturligt med ett yngre och lite mer oerfaret lag än vad vi är.
I andra fortsätter vi till en början med att vara det klart bättre laget. Kappe har ett väldigt bra läge på hörna/frispark och Calle testar någon gång från distans men annars känns det mest som att det bara pågår, det blir en halvchans för oss, någon duell på mitten, vi rullar runt lite och så fortsätter det. Det händer däremot saker hela tiden och med bra tryck från Ultras och en taggad bortapublik är det ändå en riktigt rolig match att kolla på. Vi byter in tre spelare från bänken då tyvärr både Leon och Dylan tvingas kliva av med känningar och en krasslig Jonas sprungit slut på sig vilket kanske gör det lite rörigt men vi hanterar det klart bättre än de senaste matcherna. Med 20 (?) min kvar går Floda över till 4-4-2 och börjar chansa lite mer och skapar också några riktigt fina chanser som Pada får sträcka ut sig ordentligt på och de har väl även någon straffsituation.
På tilläggstid sen händer det mer grejer än det gör på en halvlek ibland. I 91:e gör Ponne då äntligen sitt mål fint framspelad av debuterande Oliver, i 92:a drar Mats på sig sitt andra gula vilket han hade sparat ihop till och i 93:e drar Benna på sig gult kort och straff innan de i 94:e kan förhindra oss från ännu en nolla.
Men slut och 3–1, bortsett från att vi ännu en gång drar på oss en straff vilket gör att antalet nollor i årets seriespel fortsatt är noll är det kanske en av säsongens bästa matcher vi gör. Love och William gör det otroligt bra i sina första starter och alla 16 stod för gedigna insatser. Framförallt gillar jag att vi för en gångs skull använder oss av de årens erfarenhet av seniorfotboll som vi nu faktiskt ligger före många lag som t.ex. Floda och Stenkullen genom att inte dras med i något gnäll. Utan vi lyckas göra både dem och motståndarpubliken frustrerad starkt hjälpta av våra unga, rätt unga och även äldre supportrar på plats.
Matchens Lejon tilldelades William Naurin som i sin startdebut hade både motståndare och publik i sin ficka.
Nästa chans att bevittna Lejonens marsch mot toppen är kommande två veckor på Apelsinplan (mot Lagårn och Önnered) innan vi möter serieledande Guldheden hemma torsdag 13/6. Varmt välkomna då och vi hoppas på lika bra stöd som på denna match!
/Rasmus ”Räven” Linderås