Regntung plan, gräs och Apelsinplan var återigen förutsättningarna när Lejonen skulle bärga ytterligare en trepoängare. Med sig på läktarna hade man ett otroligt bortastöd i Azalea Ultras. Med ett halvt dussin försvarsspelare borta blev det lite nya positioner för en del men förutsättningarna var ändå goda för att vinna mot ett Önnered som likt oss förra året har ett rätt habilt lag men där resultaten inte alls varit med dem hittills. Men att det skulle bli tufft visste vi, Önnered är ett lag vi ofta haft rätt svårt mot dessutom.
Matchen börjar med att några tappra bengaler kämpade för att komma igång, och kort efter det slocknade glöden och det känns det även som att den gör på plan, vi kommer inte alls igång i första halvlek och att det bara står 2–0 känns det som att vi ska vara mest tacksamma för. Visserligen är deras 2–0 misstänkt offside (och ett kanonskott på halvvolley i närmsta krysset) men samtidigt har de ett mål innan som blir bortdömt med mycket små marginaler. Första 10 är nog bland de sämre jag sett oss göra på ett bra tag, det kunde stått 3–0 redan där om inte ribban, Pada och AD 2 hade räddat oss.
Vi lyckas inte hitta rätt med pressen där uppe vilket leder till att vårt mittfält blir helt överkört och de får väldigt många chanser att löpa in bakom vår backlinje. En sådan löpning är det också som leder till 1–0 där en väldigt fin passning ger deras spelare friläge. Därefter följer det en kavalkad av långsamma, felaktiga och lite för ofta också (även när vi tänker rätt) oskickliga beslut. Jag tror knappt vi får till ett skott som målvakten behöver rädda faktiskt, och trots att det ofta är väldigt fritt att spela bort deras förstapress så slår vi dåliga längre bollar eller håller mest boll i backlinjen och när vi väl kommer till avslut är dem tyvärr inte bra nog.
På en tung gräsplan där regnet dessutom öser ner måste man spela på ett lite annorlunda sätt, vi försöker oss på att dribbla igenom 3–4 gubbar men det funkar inte alls. Och i ledning har Önnered inga problem med att vi har bollen utan när vi väl kommit upp för att slå ett inlägg är det ofta 3 Azalea mot 6 i Önnered, och då blir det inte lätt att göra mål. 2–0 kommer ju då också helt logiskt mot slutet av halvleken där Rumin (nr 9) får på en kalasträff.
Två mål upp inför andra alltså men vi vet ju att vi har det i oss att kunna vända matcher. Och vi hittar också mer rätt i andra även om det är långt ifrån den nivån vi vill vara på, mitt i att vi faktiskt börjat äta oss in i matchen kommer tyvärr 3–0 efter timmen spelad där Önnered nog får till (ett av) deras bästa anfall för i år och återigen får en Önneredsspelare på ett väldigt bra avslut som sitter otagbart för Pada i bortre hörnet. Med ca 25 kvar kommer Jonas in i spel och som alltid nästan blir det lite mer energi i laget med honom på plan, vi vågar också slå lite fler passningar upp i banan mot mittfält och anfall och tar oss på så sätt till lite halvfarliga lägen åtminstone.
Med 10 min kvar kommer Jonas på den briljanta idén att en blöt (gräs)plan och en målvakt som har sina bästa år bakom sig (som vår debutsäsong 2017 där han för SG97 satte en frispark mot oss från 40 m) kan få problem om man skjuter bollen på mål. Sagt och gjort, det sker och Jonas första mål i årets seriespel är ett faktum, och det kändes även som första ordentliga skottet på mål på hela matchen. 4 min senare återupprepar Calle bedriften efter att ett antal lägen inte gett mål och får in ett rätt slött skott. Nu är Önnered skärrade (som man lätt blir som bottenlag) och Ponne får ett halvbra läge i slutet men får inte till avslutet tyvärr och ytterligare en väldigt tråkig bortaförlust på gräs är ett faktum.
Starkt att vi ändå jobbar oss in i det och krigar hela matchen, framförallt sett till att vi vinner 0 andrabollar första 45. Hade vi haft 10 min till att jobba med hade nog en kvittering och möjligen även ett segermål inte varit omöjligt. Men då måste man börja träffa mål med sina skott innan 80:e minuten, att vi inte utnyttjar detta mer är tyvärr på tok för svagt.
Men nu väntar spännande veckor framöver, vi möter Guldheden på torsdag hemma, sen möter de trean Donsö veckan efter innan vi möter Donsö efter det. Rätt resultat och kampen om seriesegern blir väldigt jämn under hösten, för att hjälpa oss med det är ni varmt välkomna ner nästa torsdag, 13/6 19:45. Förhoppningsvis en fikavagn, sannolikt (inte) sol men garanterat Azalea ultras på plats! Varmt välkomna då.
/Rasmus ”Räven” Linderås
