Murphys lag är ju då ingen benämning på något fotbollslag utan den beskrivs i vardagligt tal nuförtiden som lagen om alltings jävlighet eller om något kan gå fel så kommer det gå fel. Och det gjorde det idag för de (för dagen vitklädda) Azalea där marginalerna knappast kan sägas ha varit på deras sida.
Sen senast var det lite ändringar i elvan, Wilson var avstängd efter en av säsongens mer onödiga varningar, Bengan var hemma med jobb, Axel och Ville hade kvällsskift och Elmberg var inte heller tillgänglig. Däremot hade vi både Ludde Å och Charlie tillbaka i elvan och även ett nyförvärv i Ludde I. På bänken återfanns DH, Martin samt våra två juniorer Olle (född 2008) och Arthur (född 2010).
Till starten då så är den rätt jämn, och lagets vana trogen i år så kommer ett snabbt ledningsmål när Ludde tar sig runt och längs med kortlinjen in i straffområdet och därefter serverar Mackan som enkelt kan skjuta in 1–0. Spelet fortsätter sen vara rätt jämnt, känslan är nog att Azalea har mer boll och det blir lite småfarligt när vi utnyttjar vår snabbhet på kanterna eller när vi utmanar in mot straffområdet centralt. Mossen hotar även dom mestadels på kanterna och de får några halvfarligheter.
Under denna period kommer även kvitteringsmålet, när en högerhörna (väldigt snyggt) skruvas direkt in i mål. Azalea trycker dock fortsatt på och löser bl.a. en varning på Mossens högerback när Mackan är på väg igenom och sen ett väldigt bra frisparksläge när Charlie blir tokdragen i tröjan av Mossens högermittback men fortsätter in i straffområdet. Tyvärr ingen varning vilket från läktaren kändes ganska märkligt. Halvleken fortsätter sen på liknande sätt, båda lagen lyckas inte riktigt med sin press och därför blir det en hel del halvchanser för båda när man fortsatt tar sig runt på kanterna. Dock utan några superchanser och i halvtid står det 1–1.
En del justeras inför andra och det görs även ett byte där Bolton tvingas utgå och DH kommer in istället.
Det dröjer sen inte länge innan andra målet kommer, Azalea anfaller återigen på högerkanten, tappar boll (tror jag) men stressar Mossen så det blir en andrasituation i straffområdet där Mackan kan göra sitt andra för dagen. Det blir starten på en väldigt händelserik tiominutersperiod. För kort efter ledningsmålet får Mossen en s.k ’soft penalty’, dvs att Ludde I nuddar nog visserligen deras spelare, men det är väldigt lite kontakt för en straff, tycker t.ex. Charlie i första nog absolut var lika mycket kontakt som denna. Fyra min efter detta får Mackan gult för protest då han tycker en frispark skulle gått andra hållet. Mossen fyller på med en varning kort efter det och minuten senare kontrar Azalea och Mackan tar sig runt på kanten men inte bättre än att bollen går ut över linjen, via Mossenspelare anser han och ropar att ”är det inte hörna” vilket är tillräcklig protest för att ge ett andra gult kort. Det var en ganska gnällig match med en hel del ifrågasättande och reaktioner på domslut av spelarna så det går absolut att förstå att domaren tröttnar, men ska man gå på den approachen och hålla den linjen så ska det vara minst fem varningar till denna match där nog fyra (i mina partiska ögon) bör tillfalla Mossen. T.ex. är det inte långt efter som Azalea får en hörna där målvakten ropar 'hur kan det bli hörna', det ska väl också vara varningsgivande då?
Men oavsett så ska matchen fortsätta och Azalea håller som bäst på att komma underfund på hur man ska spela med en man mindre när Mossen kan ta ledningen, de kommer runt, får ta avslut i straffområdet där returen tyvärr studsar fel och ut till en Mossenspelare som enkelt kan skjuta in ledningsmålet.
Därefter märks det inte att Azalea har en man mindre på banan utan man lyckas trycka ner Mossen rätt så rejält, framförallt med diagonala bollar mot kanterna (eller bortre ytan av straffområdet) skapas det bra lägen för inspel men där det sista tyvärr saknas.
Men med ca 20 kvar (tror jag) uppstår situationen; en hörna från höger slås in och den studsar på något sätt fram till Kappe som halvt får den i magen och in i mål. Domaren visslar för mål men samtidigt ropar Mossen på hand, och huvuddomaren springer ut till AD (som jag är rätt säker på inte räckt upp sin flagga) där dom efter en kort tids överläggning dömer bort målet för hand. Det finns såklart mycket frustration där vi mot Stenkullen hade en AD som stod på sig mot huvuddomaren men där det ändå dömdes mål och här får ytterligare en situation emot oss.
Men det jag från läktarhåll har svårt att förstå är hur överläggandet ens går till. Huvuddomaren dömer mål och måste väl därför inte sett något regelvidrigt, AD höjer inte flaggan och har väl isåfall inte heller sett något regelvidrigt, och för att se det ska man se igenom sju spelare att bollen till 4 % kanske nuddar Kappes underarm som han har intill kroppen. För ja, om den nuddar någon del av underarmen oavsett hur Kappe har kroppen ska det ju dömas bort då man såklart vinner en fördel av det (då det blir mål) men processen för att komma fram till det är ju otroligt frustrerande när man (som lag i botten ofta gör) att man får allting emot sig.
Azalea fortsätter dock ösa på och byter in allt man har framåt och spelar nästan med en enbackslinje bestående av Arvid till slut. Charlie (tror jag) sliter sig loss och blir fälld av deras högermittback som här får sitt första gula (och som ni kanske minns gjorde Charlie något liknande i första som borde gett ett första gult kort på nämnda mittback) men det leder tyvärr inte till några riktigt bra lägen. Det hela avslutas med att deras spelande tränare likt i b-lagsmatchen ska gnälla mot domaren, få ett gult för detta och sen fortsätta klaga, men det hade väl varit för bra för att vara sant att se honom skickas av för protest. Utan denna frustrerande match slutar ännu en gång med det populära resultatet 3–2 (men tyvärr i fel riktning för fjärde gången på 11 matcher).
Det vi kan ta med oss är en fantastisk laginsats på så sätt att alla på plan springer något otroligt mycket och verkligen tror på det hela matchen igenom. Nu vänder serien och för varje match som vår nyihopsatta trupp får spela tillsammans och ihop med att juniorerna underifrån fortsätter att utvecklas så kommer det ge 11 väldigt inspirerande seriematcher kvar där det finns stora möjligheter att lyfta i tabellen när allting hamnar på plats.
Nästa match är alltså Donsö borta nu på onsdag där vi hoppas på en repris från förra året med en härlig seger!
/Rasmus ”Räven” Linderås
