Det var dags för Azalea att spela sin hängmatch och förutsättningarna var enkla, seger för lejonen skulle garantera topp 2 och avgörandet i egna fötter medan kryss/förlust skulle innebära att Pushers skulle få övertaget. Mossen samtidigt kom från en fin seger senast och behövde minst en poäng för att ge laget ett bra utgångsläge för att undvika direkt nedflyttning.
Elvan var i stort sätt oförändrad, Love kom in mot Alex och Leon startade istället för Bengan. Däremot var det en hel del kroppar som börjar känna av en lång säsong, men det gäller såklart alla lag.
Matchen är bara 2 min gammal när en hörna från Calle når Ponne efter en dålig undanrensning och som obegripligt nog får ta ner den på bröstet och skjuta in den snyggt trots åtta Mossenspelare i det egna straffområdet. En smakstart så klart och något som borde göra uppförsbacken ännu jobbigare för Mossen. Azalea fortsätter efter detta trycka på, Ponne löper igenom och hinner före målvakten som nuddar honom och offensivt hittas det ofta bra lösningar, tyvärr blir vi väldigt sårbara bakåt då vi inte riktigt får till balansen defensivt.
Och det dröjer inte heller alltför länge innan kvitteringen kommer, deras spelare får ladda från 25-30 m helt ostörd och får till en superträff som går in helt otagbart.
Azalea fortsätter att föra spelet, Mossen är farliga med deras snabba yttrar de gånger de väl hittar mellan oss men det leder aldrig till mer än några tämligen ofarliga hörnor. Ponne löper lite för tidigt och blir avvinkad för offside på en boll där han annars enkelt hann före målvakten och på ett distansskott släpper deras målvakt retur där Ponne olyckligtvis drar nicken utanför. Ledningsmålet kommer dock till slut i slutet av halvleken där Calles väl slagna frispark otroligt snyggt dundras in på volley av Arvid.
Ett mål i början av första och ett i slutet är riktigt jobbigt mentalt att släppa in, och vi hade förhoppningen att Mossen ändå skulle komma ut i andra med lite mindre självförtroende.
I paus pratar vi om att fortsätta den fina sista kvarten vi hade av första där balansen också blev bättre och att göra det som vi tränade på gårdagens träning. Samt som alltid att behålla lugnet.
I andra vet jag inte alls vad som händer, denna matchen skulle spelats dagen innan midsommar och vi uppträder ibland som att vi gått på nubben lite väl tidigt alternativt hamnat i mat-koma av all sill och potatis. Det är felbeslut, stressade beslut, trötta beslut och individuella beslut som inte gynnar laget. Om det beror på att vi vill för mycket och stressar upp oss helt i onödan eller om många tar slut fysiskt och då inte heller orkar göra rätt vet jag inte, men det var nog en av årets sämsta halvlekar vi står för, Mossen ska ha cred för att de kämpar på och trycker ner oss i perioder men det är absolut vi som bjuder in till detta. Samtidigt så blir vi inte överkörda i andra direkt utan vi har nog fler klara chanser än våra motståndare (logiskt på ett sätt då de trycker på vilket ger ytor för omställningar) som vi för att kunna vinna denna typ av tajta matcher måste sätta.
Till slut kommer också kvitteringen med ca 10 kvar då deras gubbe från vänstersidan får driva upp boll ostört spela ut till en löpande högerytter som sen snyggt spelar tillbaka där vi inte alls följt med i löpningen och kvitteringen är ett faktum. Det kan skapas någon chans till efter detta av oss men sista tiden går väldigt fort och matchen blåses av och slutar med en vunnen poäng för Mossen och två tappade för Azalea.
Tack som alltid till Azalea Ultras och alla övriga som tog sig ner för att kolla på matchen, nu hoppas vi på att ni har möjlighet att komma även på lördag 14:15 när serien ska avgöras på Guldheden södra (Vid Fysiken, Mossen).
Även om vi inte har det i egna händer längre ska vi gå ut och avsluta säsongen på bästa sätt så får man se vad det räcker till. Oavsett så har det varit en väldigt rolig säsong väl värd att minnas!
/Rasmus ”Räven” Linderås