Det var precis som i våras toppen mot botten när Azalea tog sig an Kålltorp, det var dock en tuff match och utifrån alla lag vi möts hittills har det definitivt känts som att det funnits sämre lag än Kålltorp. De har en hel del duktiga spelare med meriter högre uppifrån även om det var ett eller flera antal år sen.
Azalea hade blivit av med sex av sju spelare som startade framåt senast (och 31/46 mål) där bara Jonas var kvar, ett stort antal var bortresta på Mats bröllop ((grattis Mats!), men nästa Azaleaspelare som planerar bröllop ta det gärna under sommaruppehållet eller efter säsong) och våra två tilltänkta mittfältare var sjuka vilket som ni hör gav ett inte så samspelt lag framåt. Haval var tillbaka som wingback medan Love (junior) fick spela mittfält för första gången (sen ett 2-min inhopp i juniorlaget 2021?), William (junior) startade i backlinjen och som offensiv mittfältare gjorde Charlie (junior, född 07) startdebut.
Matchen kom ganska snabbt in i en matchbild som i princip skulle vara oförändrad under 90 min. Azalea har och tillåts ha boll men rullar mest i sidled och bak utan att kunna hitta några spelare bakom eller utanför Kålltorps försvar medan Kålltorp får lite farliga halvchanser (oftast) genom 1) bolltapp eller bortslagna bollar i helt fel lägen av Azalea) 2) kopplat till 1, men omställningar efter att Azalea flyttat fram mycket folk utan att kunna avsluta anfallen eller 3) boll ut mot vår vänstersida och inlägg mot bortre där William ofta var undertalig.
De använder sig väl av sex olika anfallare eller något under matchen för att orka framåt men trots det är det ju ingen jättepress vi sätts under utan det går ofta lätt att komma upp till mittfältet, därifrån blir det dock svårare för Azalea som de gånger vi lyckas ta oss runt dom tyvärr tar helt felaktiga och ofta själviska beslut som inte ger motståndarmålvakten särskilt mycket att jobba med. Det som blir absolut farligast är när (främst) Leon och Jonas kombinerar med varandra och släpper bollen snabbt, för då har Kålltorp väldigt svårt att hänga med.
0–0 i halvlek efter en jättechans för Kålltorp och några halvchanser och ett antal hörnor/frisparkar för Azalea. Thomas tvingas tyvärr utgå efter att ha fått en känning/dragit baksidan vilket oundvikligen gjorde att vi tappade lite tyngd framåt.
Andra ser mycket likadan ut som första, men vi kommer runt på kanterna lite mer och Fredrik som kom in på topp är en tå från att vara först på lite djupledsbollar, Jonas och Leon kombinerar sig fram till ytterligare någon rätt bra chans och Haval har ett riktigt farligt inspel från kanten. Ett av våra problem blir också att vi vill lite för mycket så man dels försöker göra lite för mycket själv genom att transportera boll tex eller dels att vi lite för ofta och i fel lägen vill slå den avgörande passningen.
Kålltorp skapar dock några rätt farliga chanser när vi ånyo tappar boll i fel lägen eller tar lite för lång tid på oss. Sixten räddar en boll nästan på mållinjen tex. Vi tvingas också spela folk ur position, så att det ibland såg vilset ut var inte så konstigt, men vi gör det fram till sista tredjedelen och 10 minuterna en relativt ok insats efter förutsättningarna. Sista 10 vet jag inte vad som händer dock, varje passning är lite för lös, eller bakom spelaren och vi tar för lång tid på oss när vi väl har den och om tanken var att vi skulle forcera var det nog det sämsta försöker vi gjort på länge. Matchen slutar 0–0 och går väl knappast till historien som en av lokalfobollens bästa fotbollsmatcher.
Det är lätt att tänka att man ska köra över ett lag bara för att de är sist, men ofta i slutet av en säsong är det bottenlagen som är de svåraste att möta (vilket vi visade på prov på förra året själva) medan mittenlagen utan något är dem man helst möter. Så en poäng är ändå inte helt dåligt, det gör att vi fortfarande har både poäng och målskillnadsmässigt försprång på övriga lag om vi vinner vår hängmatch (Mossen 9/10). Dessutom tredje raka nollan i serien, något som bara hänt en gång tidigare (hösten 2020 då Azalea tog steget upp till div 5 efter fem raka segrar och fyra nollor, St Jakob 7–0, GSIF 6–0, Järnbrott 3–0 och Argo 2–0).
Någon matchens lejon delades inte ut men Charlie stod för en fantastisk prestation för att vara första seniormatchen från start, och han måste ätit dunderhonung till middag med tanke på hur han sänkte deras koloss till mittback i en duell samtidigt som hans patenterade tvåfotare funkade här också.
Härnäst för Azalea väntar årets sista resa utanför stadsgränsen när Floda står för motståndet nästa lördag (på gräs!), efter det följer tre raka hemmamatcher där vi hoppas på lika fint stöd som idag av Ultras och övrig publik.
/Rasmus ”Räven” Linderås
