Det var veckan efter midsommar, vilket utan att ha underlag för det känns som veckan där flest är bortresta, vi saknade väl 5–7 st möjliga start/truppspelare och även potentiella juniorer att fylla på med underifrån var bortresta eller hade jobb. Donsö hade väl tre gubbar som spelat mer än två matcher i år i sitt lag men rutin fanns det i massor i en trupp där åldersskillnaden mellan yngst och äldst var 30 år. Vädret var fantastiskt och en stor kontrast till senast vi var i södra skärgården då vi spelade i snö på en gräsplan. Dessutom var det tre väldigt viktiga poäng på spel i ytterligare ett toppmöte för oss.
Donsö spelar ju en väldigt rak fotboll och fyller på med mycket folk framåt, där de helst vill hitta in bakom vår backlinje, planen för att förhindra detta var att krympa den ytan och istället försöka locka dem att rulla boll. Förhoppningen var att det skulle ge många omställningslägen på Ponne som borde vara något snabbare än deras backlinje. Planen får ju sägas fungera i praktiken då han har ett kanonläge redan efter 5 min och någon minut senare snor Leon bollen av mittbacken och kan säkert sätta dit 1–0. Ponne har sen ytterligare ett väldigt bra läge innan Donsö börjar arbeta sig in i matchen.
Efter detta är känslan att vi hamnar lite fel i positionsspelet och Donsö skapar ett antal väldigt farliga chanser, både halv och rena frilägen men tack vare en otrolig Pada i mål, oskärpa från Donsö samt starkt försvarsarbete av Bolton, Kappe, Arvid och Love (junior) i backlinjen är det ofattbart nog bara ett mål i halvtid. Två mål åt båda hållen hade inte varit ett omöjligt utfall.
I halvtid försöker Amel väcka laget samtidigt som vi klargör lite taktiskt för att hitta tillbaka till den bra starten vi hade. Men framförallt var fokus på att springa och ge allt under vårens sista 45 min.
I andra tar Donsö över mer och mer, och har ett antal skottlägen som Pada får sträcka ut sig på, men minns det mest som att skotten kommer utanför straffområdet. Ju längre matchen lider desto tröttare blir vi såklart men det öppnas även upp fler omställningslägen där vi gör det bra fram till sista passningen eller aktionen då det värderas fel eller snubblas på bollen tyvärr. Känslan växer också fram att det här var en dag där Donsö inte kunde göra mål men framförallt att vi inte skulle släppa in något, Oliver springer för ett helt mittfält och vinner boll överallt, Benjamin kommer in i en väldigt ovan roll som 6: a men hjälper förtjänstfullt till att städa undan andrabollarna, och de fyra där framme försöker efter bästa förmåga pressa, hålla i boll och kombinera sig fram till chanser.
Till sist får vi också ett andra mål då bollen bryts och Leon kan avancera och placera in bollen i hörnet från kanske 20 m. 2–0 med 10 min kvar som vi reder ut utan några större bekymmer (?) och en väldigt härlig trepoängare får Lejonen med sig på en av årets sista bortamatcher.
En väldigt stark laginsats där alla verkligen gav det dem hade, bra att vi också ställer upp trots jobb, skadekänningar och förkylningar, tror alla håller med nu i efterhand att det var värt det.
Spelmässigt var det inte mycket till match att se för publiken men det saknades åtminstone inte chanser, Donsö har kanske fler chanser och en längre period där de är dominanta men samtidigt har vi en första kvart där vi kan stänga matchen och leda med två, tre mål.
Nu väntar en oerhört välförtjänt viloperiod för Lejonen där man kan läka sargade kroppar för vissa och försöka hitta någon form av form för andra. Första matchen efter uppehållet är Styrsö hemma fredag 16/8, varmt välkomna då så ska vi tillsammans se till att det blir en rolig höst för Azalea!
/Rasmus ”Räven” Linderås
