Äntligen var det dags för den riktiga hemmapremiären på Majvallen i a-lagsserien (Argo var en bortamatch och den enda tidigare hemmamatchen var Pushers i b-lagsserien), mot Kungsladugård som var tillbaka efter ett år i div 6, med väldigt mycket samma lag som senast. Det var typiskt aprilväder som började i sol och slutade i hagel, och Azalea kom till start med ett starkt lag ännu en gång. Vi hade tappat några startspelare till semester och en skada, så framförallt i backlinjen blev det lite förändringar där bara Kappe startade senast. Framåt kom Mommo in (från förra årets juniortrupp, tillbaka efter en utflykt i Götaholm) mot Axel och Tomas kom in mot Emil. Sigge gick in på mittfältet när Liam fick vikariera som mittback.
Matchstarten missade jag och då även en potentiell straffsituation för Kungsladugård, och det var ungefär det som skapades framåt för dom under hela halvleken. För direkt efter detta tar Azalea tag i taktpinnen, motståndarna pressar inte särskilt mycket så backlinjen fick all tid i världen att spela igång och hitta upp till mittfältet, som oftast spelade ut på kanterna där våra ytterbackar hade hur mycket yta som helst att springa på. Trots stort spelövertag leder det väl inte till jättemånga farliga chanser, tajmingen mellan löpningar och passningar hittar vi inte riktigt och de offensiva spelarna kommer inte riktigt loss. Men det räcker med att det sker en gång, efter cirka kvarten spelade fullföljer Mommo en boll (tror efter inlägg/inspel) och felvänd på kortlinjen på väg åt fel håll väljer deras målvakt att putta honom med båda händerna och ger domaren inte mycket mer val än att blåsa straff. Den sätter Liam hur säkert som helst.
Därefter fortsätter det väl rätt mycket som innan, man har bollen men utan att skapa några direkta målchanser, samtidigt har Kungsladugård ingenting framåt, Kappe stångas med deras anfallare som blir väldigt isolerad där framme och där och då känns det som en väldigt säker seger. Den känslan blir inte mindre när vi gör 2-0 efter 37 min spel, mycket snyggt sägs det, när Felix tryckte undan sin försvarare och sen dunkade in bollen, det missade jag dock då jag var och hämtade två av fyra! bollar som sköts in i Slottsskogen. Efter detta flyttar väl Kungsladugård upp lite mer och börjar bli lite farligare, men inte mer än att Azalea säkert kan spela av halvleken.
I andra kommer sen Casper in på anfallet mot Tomas, men annars började andra som första sluta med kontroll för Azalea, även om Kungsladugård som sagt började pressa på lite mer då man väl fattade att det skulle vara svårt att göra mål annars. I 60:e sen blir deras mittback frilägesutvisad då Leon vunnit en nickduell (och blivit knockad) på mittplan fram till Casper som blev nedriven. Positivt med ledning och en man mer skulle nog de flesta säga, och såklart skulle man inte byta position med motståndarna, men detta Azalealag har så länge man funnits alltid lyckats tappa all form av spel när man leder, och det har även gällt när man blivit en man mer, och nu skedde båda samtidigt=inte bra.
Strax efter detta kommer väl också Kungsladugårds klart bästa chans i matchen när nr 11 (moderklubb Azalea BK) får ett volleyläge 2 m från mål som skjuts högt över. I 75:e sen så blir även Elias frilägesutvisad, men att bli lika många kanske var lika bra för Azalea, att man inte hade någon målvakt var ju däremot ett större problem. Liam tog dock på sig ansvaret, och började med att rädda deras frispark.
Därefter trycker Kungsladugård på mer och mer, Azalea tvingas till en hel del roterande där många börjar få slut på bensin i tanken men står ändå emot bra. Till slut kommer dock reduceringen med ca 8 min kvar och då är det fullständig panik. Men ju mer Kungsladugård chansar desto fler chanser på omställningar finns det, tyvärr lyckas vi inte riktigt omsätta något till mål, Kungsladugård har några frisparkar och hörnor där man blir lite rädd då de kanske har några av seriens längsta och bättre spelare på fasta, men till slut reder Azalea ut även denna match och vinner ännu en gång med uddamålet och hakar på i någon form av topp/övre halvan.
Härnäst väntar en ny bekantskap i Härryda på lördag, i den östligaste matchen för året, och därefter är det nästan en månad till nästa hemmamatch, Donsö hemma fredag 22/5. Om ni inte vill följa med på bortaturne till Härryda, Styrsö och Bergum är ni varmt välkomna då!
/Rasmus ‘Räven’ Linderås
