Vi började höstsäsongen med möjlighet att göra ett litet miniryck i toppen men har efter det bjudit på oerhört svaga prestationer. Styrsö senast var inte bra och idag var det obegripligt nog 17 man borta, lyckligtvis finns det ett juniorlag så att vi åtminstone kunde ställe ett lag på banan men förutsättningarna att lyckas blir svårare när man inte ens kan namnet på alla sitt egna lag. Jag tror jag skrev (nästan) samma inledning när vi mötte Styrsö borta i våras och tyvärr har ingenting ändrats. Kul att vi var 10/15 som alla kommer från de egna leden men mycket roligare än så skulle det inte heller bli.
Starten är återigen fullständigt bedrövlig och vi är kvar i omklädningsrummet medan Pushers är rejält taggade denna derbyonsdag, 7 min tar det denna gång innan vi får släppa en boll förbi oss och man kan tyvärr inte säga att det är orättvist. Vi hamnar helt tokigt i pressen och har svårt att få grepp om dem. Men precis som i förra matchen så får vi till ett riktigt fint anfall, boll på marken upp till Dylan som släpper till rättvänd mittfältare (Kappe tror jag) som kan lyfta den i djupled mot Ponne som är klart före både mittback och målvakt och enkelt kan promenera förbi och rulla bollen i nät.
Efter det fortsätter vi springa men utan att lyckas vinna bollen särskilt högt upp någon gång, men när det väl lyckas blir det också lite småfarligt. Däremot kommer inte Pushers heller till några större lägen förutom lite frisparkar utanför straffområdet. Precis innan halvtid slår vi tyvärr en fullständigt galen felpass som deras anfallare och seriens skyttekung inte har några problem med att smälla in. Oerhört tungt och dåligt läge att släppa in ett mål i förstås men vi kände ändå att det fanns alla möjligheter att vända detta i andra.
Andra startar vi inte heller särskilt bra och de får tryck direkt, men lite från ingenstans lyckas kapten Kappe driva fram bollen, behålla balansen och få iväg en djupledsboll mot Isak (junior) som får den ner mot straffområdeslinjen där han står för en stark prestation och kommer före sin motståndarback och kan skicka in bollen med vänstern till Ponne som kan fläka sig och få in kvitteringen. Här någonstans tycker jag kanske att vi får fler perioder med längre spel inom laget men samtidigt börjar mittfältet (främst) men även wingbackarna att få slut i tanken efter att ha jagat och haft många långa löpningar upp och ner, vilket också leder att man kanske tar en varning eller hamnar lite på efterkälken.
Knappt 10 min efter vårt kvitteringsmål kommer de runt på kanten och får in en boll där de trycker in både boll och motståndare i mål. Det såg väldigt märkligt ut från mittlinjen och det pratades om att målburen var ur sitt läge lite, men den assisterande domaren står ju i linje med målet och vi får anta att det var korrekt. Oavsett var det nog inte helt oförtjänt sett till antalet chanser. Vi ställer om till forcering men det går inte många minuter innan Aron olyckligt får sitt andra gula för farligt/vårdslöst spel. Den kändes lite billig då deras spelare också är på väg ner med huvudet när Aron sparkar mot bollen. Med en man mer är det inte lätt att forcera och det lyckas vi i ärlighetens namn inte heller med, det blir några fasta men mer än så är det inte innan domarens blåser av.
Förhoppningen är ju att detta är sista gången för i höst det är mer än 10 pers som tränat och är igång från egna truppen som kan vara med på matcherna, men oavsett så lever ju serien i allra högsta grad och nästa chans att få se Majornas lejon är kommande fredag 30/8. Där kan det kan bara bli bättre än de två senaste matcherna som ni fått bevittna.
Sen stort tack till de juniorer; Love, (född 05), Isak (född 06), Sixten (06), Charlie (07) och Awil (09) som ställde upp idag, det är ingen lätt situation att komma in i och spela men alla löste det väldigt bra.
Men framförallt ett tack till Azalea ultras som likt när Blåvitt spelar står för en insats som laget inte förtjänar överhuvudtaget. Vi lovar att ni ska få fira några segrar under hösten också. Nästa chans för detta är som sagt fredag 30/8 19:15 i linje 3-derbyt mot FC Kålltorp. Väl mött då!
/Rasmus ”Räven” Linderås
