Uppställning: 

Dolmen

Wilson-Gotte-Ekman

Henry-Agge

Nimbs-Krabban-Marklund-Kappe (c)

El Sapo

Ibland får man som coach bara räcka upp händerna och medge att man hamnar snett i tankebanorna. Det här är ett sådant tillfälle. Efter att ha företagit en spionresa till Önnereds senaste match mot Donsö föll undertecknad till sist in i en tanke att göra en del taktiska justeringar som skulle mota Önnereds tankar. Efter 10-15 minuter kunde jag krasst konstatera att det var tämligen naivt att tro att man på lokalfotbollsnivå skall se samma spelare på samma plats som lirar på samma sätt från match till match. 

De, förvisso små, taktiska justeringar gjorde att vi hamnade snett inledningsvis och fick jobba oss in i matchen mot ett Önnered som hade bra fart i spelet och en rörlig anfallslinje. Med det sagt lyckades vi ta ledningen halvvägs in i matchen då Ponne hittade Dolmen som lobbade in ledningsmålet. Före dess hade Önnered haft ett par högoktaniga chanser där El Sapo i kassen åter visade storformen. Samtidigt hade vi tvingat Önnereds keeper till ett par fina räddningar.

Efter att vi mer och mer justerat vårt spel till vårt grundläggande tänk jämnade matchen  ut sig och det var en match som på många sätt präglades av en bunt med skicklig fotbollsspelare som gav och tog, under schyssta former. 

Med cirka 10 kvar av halvleken kom kvitteringen för Önnered efter fint inspel mot bortre stolpen. Det var en halvlek som på många sätt präglades av ställningskrig, men där vi hade lite tuffare att få tag i ÖIK:s spelare efter att ha hamnat i otakt inledningsvis. Det är dock skönt att se att vi blir allt tryggare och sliter hårdare med de saker vi tidigare varit genant svaga på. Det bådar gott.

I halvlek snackade vi igenom upplägg och tankar och valde att lägga oss lite lägre och utnyttja vårt fina omställningsspel. Samtidigt drog vi in våra yttrar mer centralt. Vi fick hyfsat bra effekt på detta, och det finns element i vårt spel som är lika vassa som ett samurajsvärd, När vi släpper bollen snabbt och utnyttjar vår egen bolltrygghet, kommer vi ofta till bra situationer. Det var också detta som ledde fram till en tilltrasslad situation där Önnereds mittback drog med sig bollen med armen för att på så sätt hindra illern Ekman att få ett friläge; det är dock svårt för domaren att uppfatta detta då hans position medförde att han hade svårt att se den hand som hindrade friläget.

Lagen fortsatte att dela ut pulserande anfallsvågor och inget av lagen lyckades få riktigt stabilt grepp om matchen. Efter 15 minuter i andra började vi rulla in avbytare och Benna klev i för att ersätta Marklund, medan Jonas och Phille ersatte Wilson och Dolmen. Med ny energi lyckades vi få till en hyfsat bra press och hade en period i andra där vi skapade ett par riktigt fina halvchanser där passningar var några decimeter från att skapa målchanser av yppersta karat.

Samtidigt var Önnered farliga framåt med sin fart och rörlighet och El Sapo tvingades vid ett flertal tillfällen visa sin fina form, till Victors glädje.

I matchens slutskede fick Önnered frispark i ett mycket fint läge. Planens mest meriterade spelare, Jookim Olausson, slog en fin frispark som en ÖIK spelare nickskarvade och bollen var på väg in, men av högst oklar anledning dök en Önneredsspelare upp någon meter från mål och rensade bollen över.

1-1 i en match som vi kunde ha förlorat och som vi kunde ha vunnit. Efter coachmissarna lyckades vi hitta rytmen och när vi också släppte på respekten blev det än bättre. Det är nog som så att vi behöver tro mer på oss själva och vårt kunnande. Då kan det bli en delikat säsong.   

3 stjärnor

*** Kappe Kapten: ytterligare en stabil insats och efter en utflykt på 30 minuter på högerbacken bar kaptenen lysande.

** El Sapo: Fin form och ett par, tre riktigt vassa räddningar.

* Strandh: evigt uppoffrande slit på det centrala mittfältet